Livet, Skönheten och Pengarna

Eviga frågan

2010-06-07T10:31:00.001+02:00

Intressant diskussion om den eviga frågan...

Ska jag?

2010-06-06T20:10:00.004+02:00

Har kommit till slutintervjuer för ett spännande jobb på STORT internationellt företag. Skulle för bara några månader sen varit alldeles till mig av glädje och känt mig pirrig inför intervjun på tisdag. Men nu... jag VET att jag kommer tacka nej. Inte bara på grund av att jag är gravid och inte orkar satsa järnet på nytt jobb. Men ganska mycket på grund av det.

Tänkte ändå gått på intervjun, för jag vill verkligen träffa den person som skulle blivit min chef och göra ett gott intryck, så han kommer ihåg mig för framtiden. Tyckte det var en bra idé ganska länge faktiskt. Men nu... Jag tvekar. Borde jag ens gå på den intervjun? Utan inspiration, utan mag-pirr blir intrycket nog inte särskilt gott i alla fall är jag rädd för.

Bör kanske nöja mig med att headhuntern gillade mig, och att stora företaget var nyfikna på mig? Vara ärlig och avbryta i tid.

Lutar åt det hållet... några råd?

På väg iväg. Vill hem..

2010-05-30T09:54:00.001+02:00

Ska iväg på tjänsteresa. fem dagar hemifrån, då jag egentligen bara vill vara med min familj. Fem dagar att låtsas jag mår bra, då jag egentligen bara vill sova och må illa ifred. Fem dagar då jag agerar motiverad, då jag egentligen bara vill dra mig tillbaka nu.

Men. På med masken, in i spelet. Har inte jobbat så hårt för att falla på grund av sviktande motivation!

Motiverad no more?

2010-05-27T09:59:00.004+02:00

Kanske beror det på att jag är gravid, omänskligt trött och mår illa dygnet runt.
Kanske beror det på att jag egentligen inte kan förmå min passion och mitt hjärta att klappa fullt ut för de värden som enbart går ut på att tjäna - mer - pengar åt företaget?
Kanske beror det på ett ledarskap och en jobbsituation där mitt ämne förminskas?

Jag vet inte.

Men jag vet att trots att jag jobbar på, levererar och presterar, är det något som är annorlunda. Glöden. Drivet. Ambitionen. Den är inte borta för alltid, det tror jag inte. Men den har vänt sig om och fortsatt sova när väckarklockan ringer...

Det syns i mina ögon. Det märks på mina steg. För den som vill se.

Min lust och ambition kommer att vakna igen, det finns inspiration att hämta överallt! Men inte i den här rollen. Kanske inte på detta företaget. Och förmodligen inte än på ett år eller två...

Följer med spänning med på resan!

En sann livsnjutare!

2010-05-18T16:40:00.002+02:00

Sexåriga sonen kombinerar gärna livets nöjen:

- äter glass och middag samtidigt
- har fotbollskläder varje dag
- läser en bok medans han sjunger en sång

- sitter på toa och äter en morot - samtidigt som han kör en bil och småviskar en spännande berättelse för sig själv.

Vem behöver yttre stimulans när man har så mycket härlig egen inifrån sig själv? :-))

Som en kamel

2010-05-11T17:27:00.003+02:00

Ibland önskar jag att min mamma kunde stänga ute omvärlden och bara köra på i sitt liv; älska sig själv, värdera sig själv högt och tycka på riktigt att hon var värd lika mycket som alla andra. Så att hon inte behövde törsta så förtvivlat efter kärlek... det är så svårt för människor runt omkring att ge tillräckligt, när inget annat än den egna kärleken kan släcka törsten. Så att hon inte behövde värdera människor så dömande - hon gör det utifrån sitt försvars-tänkande, hon känner sig värderad och angripen innan en ny bekantskap fått en chans. Så att jag inte skulle behövt ärva hennes värderingar och sätt att se på sig själv - hon har alltid sagt att jag är finast, bäst, vackrast - men inte tyckt det om sig själv. Och vad tror man på, vad går in i själen, vilket beteende härmar man som dotter - det mamma säger eller det mamma gör?

Önskar att min fina mamma kunde bli mer som en kamel! Ska nog själv testa det ett tag, känns som ett sympatiskt sätt att överleva stormar. Att bara stänga ute omvärldens tyckande, tänkande och värderande åsikter och bara vara i sig själv, tills det går över eller tills man är stark nog att komma fram och bemöta med ett hjärta fyllt av tillit och kärlek till sin egen förmåga.

Famla i mörker?

2010-05-06T22:17:00.001+02:00

"Svart är verkligen ingen färg. Svart är så här" säger min son, och sätter båda händerna demonstrativt framför ögonen.

Jag föreslog ju bara att han skulle välja ett par svarta byxor...

Duktig flicka?

2010-05-01T15:17:00.002+02:00

Min sexåriga son har sin bästa kompis här. Hon är en bestämd dam, som styr med järnhand över deras ömma känslor och målinriktade lekar. Just idag städar de. Dammsuger soffan, putsar mattan och ojar sig över hur mycket damm vi har i våra hörn... Sonen gick in för leken med fullt fokus - men tappade det lika snabbt som det kom. Nu bygger han en koja - ett hem åt dem båda, medans flickan städar hela vårt, kryper runt med vår handdammsugare och jobbar hårt på golvets hygienstatus. Sonen dukar upp för picknick i det nybyggda huset av orange sängöverkast.

De är förtjusande!
De kämpar hårt.
De är fullkomligt jämställda - duktiga "flickor" båda två!

Kasta pengarna i sjön...

2010-04-28T10:45:00.000+02:00

Mobiler är roliga! Tills de kostar för mycket pengar. Till exempel när man glömmer knapplåset, lägger den lilla rackaren i väskan och promenerar till jobbet. Kommer fram och upptäcker att flera sms gått iväg till något okänt nummer. Tänker att "den sifferkombinationen ser i alla fall inte ut som ett riktigt telnr, vilken tur!".

Det går några veckor.

Så kommer fakturan. Som brukar vara på ca 250 kr, nu är den på 2000 spänn. Va? Jo, det visar sig att den omöjliga siffer-kombon gick till någon slags aktieupplysning och den hade min telefon glatt slängt iväg 272 sms till under min morgonpromenad. 272 sms, där varje mess kostade 7 kr i öppningsavgift. Till ett nr jag inte visste fanns.

Kul.

Nej men verkligen, på riktigt - jättekul. Jag hade ju tänkt köpa vårskor, ett nytt bord till balkongen och bjuda maken på restaurang. Men jag betalar en faktura istället. Kastar mina pengar i sjön. Hade jag vetat hade jag hellre gått och stoppat 2000 spänn i handen på tjejen jag brukar köpa situation sthlm av...

Jag är tydligen inte den enda med egenproducerat mobilstrul - Karin Jihde, som bloggar på Mama hade också hittat sätt att slösa pengar på fullständigt onödiga saker!

ps - bilden är lånad från internetworld

Det är bra att pausa ibland

2010-04-27T20:26:00.003+02:00

Jag tog en paus.
Orkade inte blogga, orkade inte tänka eller formulera några ord, meningar, slutsatser. Ville bara sova.

Och sova.

Och sova.

Glömde saker... min födelsedag, min brors födelsedag, att jag hade mat på spisen (mamma det kommer rök ur spisen! skrek sonen hjälpsamt) och att vi firade bröllopsdag. Små saker bara:-))

Nu förstår jag varför. Kroppen jobbar! Gör sitt!

Jag är gravid!

Vi har bestämt oss för att inte berätta för någon ännu, men jag är så lycklig! Längtar efter att berätta för mamma, för vår son som är 6,5 år, för mormor... Hoppas nu detta nya lilla liv stannar.

Passion!

2010-04-04T22:47:00.002+02:00

Det har gått bra för mig. När jag velat göra någonting har jag oftast gjort det. Jobbat som ridlärare på Irland - funkade finfint. Jobbat som fotograf - gick toppenbra. Frilansat som journalist - sålde reportage på löpande band, trots noll kontakter in i Stockholms mediavärld. Fick lust att göra lite mer traditionell karriär och nu - knappt två år efter det beslutet är jag chef och framgångsrik.

Ändå.

Ändå tror jag att allt varit bättre om jag bara haft en universitetsexamen. Ändå är jag osäker och tillåter andra att styra min känsla av värde. Har precis gjort det smartaste på länge - tagit semester! Åkt långt långt bort, badat, njutit av andra kulturer, mat, familj och nya vänner. Fått perspektiv. På planet hem insåg jag med kristallklar tydlighet hur andras åsikter styr mitt liv. Jag speglar mig i beröm och uppmärksamhet, får jag inte det - eller ännu värre, ifrågasätts jag - då går det raka vägen in i själen, tolkas som att jag inte duger. Fan vad trött jag är på att vara en marionett. Varför ska en kollega dra i trådarna till mitt egenvärde?

Det räcker nu.

Blir så glad av att läsa om kvinnor jag beundrar som vågar berätta om sina egna "studiefattiga" bakgrunder - de är ju enormt framgångsrika och inspirerande, på olika sätt, men på riktigt.

På tisdag går jag till jobbet med huvudet högt!

En bro över (mörka) vatten

2010-03-25T23:16:00.004+01:00

Den senaste tiden har jag tappat farten, kraften, inspirationen... Det är så mycket saker som händer på företaget, så många personer som är missnöjda, jobbar för mycket, jobbar med fel saker, jobbar jobbar och inte kommer någon vart...

Negativa stämningar smittar, känslor som kanske inte ens stämmer med mina egna letar sig in i mitt rum och stör mitt fokus. Får mig att tvivla. Ska jag stanna, ska jag gå? Är min chef bra eller dålig? Kan jag utvecklas eller står jag stilla här?

Träffade min mentor och fick en så fantastiskt bra mental bild, som på ett ögonblick löste upp hela knuten. "Du står på en bro just nu. Under flyter en å. På ena sidan vattnet finns organisationen, dina vänner och ditt kontaktnät - de är frustrerade och söker ditt stöd. På andra sidan finns ledningen - de är hårt pressade och behöver ditt stöd. Du måste välja sida. Annars kommer båda sidorna tappa förtroende för dig. Du kommer inte jobba helhjärtat. Du måste välja nu".

Så bra! Jag vet ju precis vad jag väljer, var mina ambitioner och min känsla för att utföra mitt yrke på bästa sätt finns - och jag har hittat min riktning igen. Direkt kommer motivationen, glädjen, energin...

I dessa tider då många undrar över vad lycka är - för mig är en viktig komponent helt klart "riktning". Att vara på väg. Det är jag nu - igen! Längtar till jag får gå till jobbet imorgon!

bilden är lånad

72 - ett magiskt nr

2010-03-19T22:17:00.002+01:00

Min son älskar oliver.
Nej, nu skrev jag fel.
Min son är fullständigt besatt av oliver.

Ikväll uppnådde han ett hett efterlängtat rekord, en fin stund i sin utveckling som vi alla kommer att minnas för evigt... Han åt så många oliver att han lyckades bygga en mur av kärnor runt hela middagstallriken!

Vilken känsla. vilken lycka!

72 st oliver. Gröna, svarta, små,stora. Han knaprade målmedvetet runt kärnan och byggde sin mur.

Hoppas den målmedvetenheten kommer att leda någonstans i hans liv...:-))

bilden är lånad

En turkisk smekning?

2010-03-18T21:09:00.003+01:00

Nyöppnat utanför Stockholm - Hamam i klassisk stil, med alla tänkbara sköna behandlingar. Hit vill jag NU!!

Vi ses i Nangijala!

2010-03-14T20:38:00.004+01:00

Anna är död. En mamma, en fru, en kvinna med hela livet framför sig - hon bodde i samma kvarter som mig, jag följde hennes blogg och fick därigenom förmånen att beröras, röras och känna till hennes berättelse. Hennes ord, hennes tankar och känslor har drabbat mig så. Mitt i livet, hon och jag. En fick leva. En fick dö. Livets grymhet, ödets nycker. Jag har gråtit i äkta sorg, trots att jag aldrig träffade Anna. Varför? Kanske för att det kunde varit jag. Kanske för att hon skrev så naket, så träffande, att alla känslor gick fram, inget filter av förklaringar förmådde skydda mig från styrkan i hennes ord. Kanske för att jag varje gång blev så innerligt tacksam för det jag har. Idag har jag livet, min son och min man. Ingen vet hur morgondagen ser ut. Anna borde fått leva, hennes dotter borde fått växa upp med sin vackra mamma som guide på livets virrstigar. Så blev det inte. Livet är så djävla orättvist.

När jag suckar över berg av tvätt, stökiga barnrum, maken som hellre kollar fotboll på tv än hänger upp gardiner och sonen som spelar bandy inomhus i tid och otid... då är jag så glad att jag har dom. Att dom har mig. Att livet än så länge skyddar oss. Genom Annas modiga sätt att dela sitt eget öde med oss andra får min tillvaro en starkare förankring i NU. NU är det enda vi har.

Tack! Vi ses i Nangijala - vila i frid.

alltid hungrig!

2010-03-07T20:44:00.002+01:00

Jag älskar mat! Älskar också att laga mat, baka bröd, baka kakor och bullar samt att handla. Kanske inte att vardagshandla mellanmjölk... men att ha tid, en plan och gärna en ny affär i en ny stad, ett nytt land eller i en härlig saluhall. Att känna, dofta, fråga kunnig personal, provsmaka.

Har upptäckt en ny blogg idag - Sara Begners "alltid hungrig". Yes! jag gillar verkligen Saras mat-filosofi, och tycker hon gör enkel, fräsch och god mat. Denna ska jag följa!

Yes!

2010-03-06T23:02:00.004+01:00

Efter fem veckors influensa som övergick i magsjuka, migrän och allmän j-a risig hälsa, börjar jag äntligen känna att vindarna vänder! Idag gick jag en promenad i vårsolen och fick varken hjärtklappning, yrsel eller hostattack:-)). Hurra! Imorgon ska jag prova en kort spinningklass - vågar inte riktigt springa på de isiga vägarna än. Nu samlar jag kraft och inspiration - sol och vår är på väg, vi ska snart resa till värmen för att tanka energi och jag läääängtar efter att börja träna hårt snart igen. Även om det dröjer till typ aldrig innan jag når samma nivå som Anna - Orka mera -, men hon ger mig alltid lust att dra på mig löparskorna och dra iväg!

Blir som vanligt lite ledsen och låg av att inte kunna träna på länge - känner mig så glad när jag tänker på morgonens pass:-))

Vill inte. Måste?

2010-02-28T20:19:00.002+01:00

Jag är så trött. Kroppen värker, efter veckor av influensa och bihåle-inflammation, utan tillräcklig vila. Uppgifterna på jobbet hopar sig, kraven växer.

Söndag kväll, en tid för vila och återhämtning inför en tuff vecka.
Nej.
Måste jobba. Chefen sitter på andra sidan mejlen och väntar...

Vill inte.
Just ikväll, vill inte.

Vill sova.
Vill städa.
Vill prata med min man.

Karriär smakar så gott, och kostar så mycket.

Vad väger starkast i längden?

Sömn - nej, inte ikväll

2010-02-27T00:37:00.002+01:00

När jag inte kan sova, för att jobbet snurrar i huvudet, tårna och hela jäkla kroppen... då tänker jag på att vi snart ska åka bort! Till sol, värme, god mat, lyxig tid tillsammans! Hit

Michelle

2010-02-25T20:49:00.005+01:00

Fick nyligen frågan vem som är min stilförebild. Hmm.. vet inte om jag har någon. Och det är ju sorgligt, borde skaffa mig en! Läser ju ofta Charlotta Flinkenbergs blogg, men är inte lika chic - även om hon har en stil, både mentalt, karriärmässigt och utseendemässigt som verkligen inspirerar! Och så gillar jag Michelle Obama. Hon har en enorm utstrålning av intelligens, humor och fighting-spirit, och en skön, modig klädstil utan att vara så modefixerad. Dessutom vältränad men inte pinnsmal, så när hon bär upp kläderna kan jag identifiera mig.

Ok - Michelle är min modell!!

Åh denna kärlek

2010-02-24T22:45:00.005+01:00

Jobbet kräver så mycket av mig just nu. Tid, kraft, tankar... Under tiden växer min son och går in i sin egen värld - smakprov på att han en dag kommer bli sin egen dyker upp varje dag på de mest finurliga sätt! Han blir kär. Han tappar tänder. Han kan räkna ut att om man har tre fotbollsmål men vill ha hundra, då måste man göra nittiosju till. Han vill inte pussa mamma så att kompisarna ser i skolan.

Jag vill ibland bara stoppa världen, ställa in möten och deadlines och vara med honom hela tiden! Jag orkar inte jobba jobba jobba, trots att jag älskar mitt jobb.

Men så läser jag Annas blogg igen. Då får jag ju perspektiv på mitt liv igen. Min son pussar mig på munnen och säger att han älskar mig, och så vitt både han och jag vet kommer vi att träffas imorgon, nästa helg och nästa år. Vi har all tid i världen. Vi har ingen tid alls. livet är så skört, så värdefullt, så ljuvligt och orättvist djävligt samtidigt. Och så denna kärlek. Den som är så stor, så lycklig och gör så ont.

Jag kanske är trött, men Anna, hon dör ifrån sitt barn. Det kanske jag också gör om en vecka, det vet ingen. Men idag är jag frisk, så jag håller extra hårt i mitt liv en stund. Njuter av all kärlek i mitt liv - och lider, känner smärtan hos alla mödrar som vet att deras tid är begränsad.

Verkliga problem?

2010-02-23T22:04:00.003+01:00

Nej. Men mina problem denna tisdag kväll i februari.
Hela vintern har jag hållit mig vaken och troget följt Kanal 5 programmet "So you think you can dance". Fantastiskt program, overkligt bra dansare! Jag har mina favoriter och gråter nästan varje gång för att de är så fantastiska, kämpar så hårt och dansar så bra.

Så är det dags för final. Idag. Jag bänkar mig; sonen sover, disken är diskad, maken sysselsatt. Trycker fram femman och ser...
...eftertexterna!

De har bytt programtid. Sista programmet. Det förutsätter ju att man läser TV-tablån. Hallå! Kanske första veckan, men inte sista! Både programmet och tiden är liksom inarbetat.

Jag är chockad, besviken och känner mig snuvad på mina tårar i soffan.

Inga verkliga problem - men mina!

Jag ska lära dig allt jag vet...

2010-02-17T17:41:00.002+01:00

Hurra - jag har fått en mentor idag!
En erfaren, kompetent och inspirerande kvinna, lagom många år före mig i karriären och livet. Kom till mig genom mitt nätverk; jag ställde frågan, någon tänkte på denna kvinna och frågade henne - och hon var precis just nu i den fasen att det passade henne utmärkt! plus att hon har erfarenhet som mentor och gärna gör det igen. Slumpen är ingen tillfällighet...?

Tankar

2010-02-12T20:27:00.005+01:00

Har varit sjuk, riktigt influensadrabbad. Några intressanta saker händer när världen slutar snurra några dagar och tankarna, tempot och även de inre kraven - för man orkar inte - stannar upp.

Reflektion, kallas det visst.

Plötsligt idag fick jag en så stark känsla att jag fullständigt knockades och nästan trillade ur soffan där jag låg och snörvlade. Den där pusselbiten som saknas, det jag längtar så hett efter. Ett inre lugn, en styrka, en känsla av att våga nå fram till sin egen storhet, men även sin egen gräns - nu duger jag, det här räcker..

Jag är uppfostrad av en kärleksfull mor. Som alltid berättade för mig hur duktig jag var och hur söt jag var. Men som i hela sitt liv har föraktat sig själv, levt i oerhört destruktiva förhållanden och haft mycket komplicerade relationer till både sin mamma och väninnor. Till andra kvinnor.

Vad jag längtar efter, vad jag behöver, är starka, sunda och livsbejakande kvinnor. Som inte ber om ursäkt för sin framgång, som inte ens tycker den är särskilt märklig.. Som ger energi och inspiration, kraft i vardagen och lite fighting spirit. Kanske kan jag också ge lite tillbaka, om inte annat så lite härlig beundran:-))!

Jag ska ge mig ut och söka dessa kvinnor, dessa sammanhang. 2010 blir året då jag tankar kvinnlig inspiration, styrka och kraft!

Om ni känner till någon kvinna jag borde läsa om, luncha med eller bara beundra lite på avstånd - tipsa mig!

Sjukt sjuk

2010-02-09T17:40:00.002+01:00

Åh vad jag är sjuk, åh vad det är synd om mig... Nej, det är inte synd om mig, allt är relativt. Men jag är så galet förkyld och är för en gångs skull hemma från jobbet. Med feber, kallsvett, hosta hosta hosta till förbannelse och hela kittet. Vad händer? Jo, sonen blir också sjuk - så min dag på soffan, ömkandes och snörvlandes, förvandlades raskt till en dag av ömt vårdande av sjukt barn.

Vi har haft det mysigt. Jag har fått vara en hel dag med mitt barn!

Men hjälp vad trött jag är....

Sol på min balkong

2010-02-07T13:27:00.002+01:00

Är så trött. Man och barn iväg och åker pulka. Jag borde städa, borde planera, borde jobba, borde vila, borde läsa, borde njuta - borde göra åtminstone en av alla de saker man borde då en egen timma dyker upp i tillvaron. Jag är så trött, orkar inte något, gör lite av allt.

Hamnar ståendes med ena foten ute på balkongen, ena foten kvar i lägenheten. Det är sol ute! Vänder ansiktet mot värmen och ljuset, står kvar en stund och hör bilarna susa förbi nedanför, ser människorna i parken, ser smutsen på mina fönster. Tänker, känner i hela kroppen - det här är mitt liv. Detta är min stund. Den väg jag valt. Livet rusar på och så mycket kan inte göras om, allt mindre återstår, dörrar stängs en efter en.

Ett barn till? Gärna! Men jag har bara några år kvar innan det är för sent.
En sprudlande karriär? Gärna! Men borde jag inte redan kommit längre...?
Skönhet? Gärna! Ha! Glöm det...

Lego och damm på golvet, en inredning som i bästa fall kan kallas "charmig", ett utseende i stadigt förfall... En man som är världens snällaste, en son med stark fysik och en inre drivkraft som kan ta honom långt i livet och en kropp som trots allt vill hänga med och kämpa lite till. Mitt liv. Det är inte så illa - det är till och med så att jag älskar det!

Tips!

2010-02-05T09:44:00.000+01:00

Camilla tipsar mig om hur jag kan få struktur i tillvaron, nu när det är så j-a stressigt. Bra tips, tack!

"Det kan vara bra att säga till sig själv att det faktiskt inte är någon som dör om jag missar en grej.. förutsatt att man inte är hjärnkirurg eller nåt annat sånt viktigt då.

Sen kan man försöka avsätta viss tid för att läsa och svara på mail, sånt som behöver en större åtgärd sätter man en flagga på och allt annat slänger/arkiverar man.
När flaggmailen blivit alltför gamla kan man arkivera dem med, och samma sak med olästa mail. Mail är oftast en färskvara iallfall. När man läst färdigt så stäng ner mailprogrammet om du kan så slipper du bli störd av nya mail som kommer in.

Sen återstår det att lista allt man har att göra och prioritera och stressa av. Ingenting blir bra om man stressar igenom det.

Se även till att planera in vila/avkoppling under stressiga perioder. Arbetsfria kvällar (jobba INTE hemifrån alla kvällar under en VAB-vecka t ex), en kort promenad på lunchen, nån form av fysisk träning åtminstone en dag i veckan. Och säg nej ofta!"

Godmorgon! Godnatt...?

2010-02-04T17:35:00.002+01:00

Efter en mysig café-frukost-start på dagen med sexåringen gick jag hem för att jobba. Få undan saker, få översikt, hämta andan, komma ikapp...

Satte mig vid köksbordet, tittade ut över trädtopparna. Solen sken för fullt! Ner med persiennerna, solen blänkte i min dator...

Tittade upp från datorn. Mörker över stan. Upp med persiennerna. Ingen skillnad i datorn nu..

Tiden går fort när man har roligt. Annars också tydligen...:-)

svåra beslut

2010-02-03T22:04:00.003+01:00

Ska jag köpa de blommiga eller de rosa? Ska jag verkligen köpa skor för 3000 kr? Hmm... beslut beslut...

Mia tipsar alltid om snygga kläder, läckra skor och coola accessorarer man vill ha genast. Tyvärr:-))

Snö ute, snö inne..

2010-02-03T21:39:00.003+01:00

Nja, inte riktigt kanske. Men snön verkligen vräker ner ute, och inne är det mer mentalt snöfall... Har så sjukt mycket att göra på jobbet och jag vet inte längre hur jag ska reda ut situationen. Det är inte spännande, inte utmanande, inte utvecklande... bara jobbigt och så stressande att jag nästan bara springer i mentala cirklar.

Nu håller i alla fall barnet på att somna - sent, alldeles för sent - och jag sitter i fåtöljen med datorn, redo att köra kvällspasset. Maken gör samma sak i soffan.

Så här vill jag inte leva mitt liv.

Även en dålig dag tar slut en dag...

2010-02-02T21:54:00.003+01:00

Idag har inte varit en bra dag. Har känt mig ledsen, fångad, halv-kvävd av allt som hopar sig på jobbet. Hur ska jag mäkta med? Hur ska jag hinna?

Jag hinner inte. Något kommer att få ge med sig.
Hur ska det gå... med mina krav på mig själv, min vilja att prestera och leverera? Hur kommer det att kännas att säga "nej", "jag hann inte", "jag orkar inte"?

Idag har jag funderat på om jag verkligen vill jobba med kommunikation.

Hur kan jag fundera på det - jag som faktiskt på riktigt tror att bra kommunikation kan förändra en människas liv?

Idag var ingen bra dag. Tack och lov så är det en ny dag imorgon!

prata på bara!

2010-02-01T22:19:00.002+01:00

Jag lärde mig något nytt om mig själv i helgen. Något jag vetat länge, utan att veta... Föreläsaren Christer Olsson, som kickstartade min inspirationshelg på Nike Convention, berättade bland annat om olika inlärningspersonligheter. Och jag är en sk auditativ personlighet. Jag kan ju läsa och lära mig bra, har haft lätt för mig i skolan, men allra allra helst pratar jag och "hör mig själv tänka"... det är därför jag kan känna mig helt tom i huvudet inför en uppgift på jobbet och så när jag pratar med någon om det så får jag massor av ideér!

Jag älskar att prata!

Jag är passionerad, nyfiken och driven och jäkligt duktig på mitt jobb.

Men - jag har en inre domare som säger "fel fel fel". Inte prata så mycket. Inte vara så glad. Tona ner dig, bli diskret, bli corporate, bli... annorlunda.

Enough. Jag kan förvisso lära mig att hålla tyst emellanåt - tränar varje dag på det! - men jag kan inte längre slå på mig själv för att jag är den jag är.

Jag pratar på! Får se till att det inte bara blir med samma personer hela tiden, så dom lackar ur totalt:-))

Min egen kickoff

2010-01-31T21:22:00.002+01:00

Jag har jobbat jobbat jobbat det senaste halvåret. Träningen har blivit lidande och till slut har jag känt mig lätt nedstämd och lättirriterad... Mitt inplanerade konvent hotade att bli två dyra dagar, då jag mest gick omkring och tyckte jag var ur form. Så jag tog ett litet snack med mig själv för några dagar sen. Varför går jag på Nike konvent? Varför lämnar jag familjen i två dagar för att trängas i överfulla salar med svettiga människor jag inte känner? VARFÖR?

Jo, för att jag behöver komma igång igen. Kick-off för mitt träningsår! Jag behöver ny inspiration, ny energi och nya tankar.

Fick jag det?

Ja!

Just nu ligger jag i sängen, fortfarande i mina nya knallrosa härliga yoga-byxor, och tänker tillbaka på dessa dagar. Jag har gått på många föreläsningar och tränat mellan två och fem klasser per dag, med tanke på form-läget. Gått på två grymma spinningpass, på det sista var det sån skön stämning i lokalen att tårarna började rinna efter sista spurten. Helt slut i kroppen, glad och energifylld i knoppen. yes!

Yogade med Blossom - vissa positioner var så tokiga att jag mest skrattade, men hon är ändå så härlig och inspirerande - "vi leker bara!" att prestationskraven fick vila och glädjen tog över. Men eftersom jag även var på Body Balance passet precis innan, och lokalen var minst 40 grader varm, blev det lite kämpigt på slutet..

Föreläsningarna får jag nog återkomma till. Väldigt varierande ämnen och personligheter, men alla gav mig någonting att tänka extra på. Några stod ut ordentligt - jag återkommer!

Rocket yoga?

2010-01-29T22:01:00.002+01:00

Dags för Nike Convention imorgon... spännande! Jag hade nästan glömt de härliga klasser jag anmälde mig till i början av november, men nu är jag mycket glad och nöjd med mina val. Ser fram emot två dagar av härlig träning och inspiration som ska kickstarta året!

Lördag 09.00-10.00: Yoga Light & Strong
Lördag 10.30-11.30: Den som vill mest vinner(föreläsning)
Lördag 13.00-14.00: Release my inner athlete(föreläsning)
Lördag 14.30-15.30: Don´t stop the music(spinning)
Lördag 17.00-18.00: Functional moves®(styrka)

Söndag 09.00-10.00: Bli expert på dig själv(föreläsning)
Söndag 10.20-11.20: Intense Interval(spinning)
Söndag 13.20-14.20: BODYBALANCE™ 48(mind)
Söndag 14.40-15.40: Rocket Yoga(yoga)
Söndag 16.00-17.00: AfroPowerDance(dans)

Halvtid

2010-01-27T21:25:00.002+01:00

Imorgon ska jag träffa min coach. Honom jag kontaktade i somras, då jag satt i sommarstugan och jobbade dygnet runt, i 30-gradig värme, medans familjen njöt av ledighet och varmt väder. Jag var så arg! Tyckte att jag betedde mig som en labrador i arbetslivet, bara ville vara till lags och inte fick rätt utdelning för slitet. Mycket för att jag inte vågade ta för mig, inte vågade tro på framgången.

Så jag ringde min blivande coach och sa något i stil med "jag vill inte att du frågar en jäkla massa om hur jag mår eller vad jag egentligen vill med mitt liv.. inget flum! Jag vill bara stärka upp mina positioner på jobbet". Puh. Vilken befrielse det var att formulera någonstans. Och så började jag blogga för att följa mina egna tankar.

Nu vill coach B att jag ska göra bokslut. Hur har det första halvåret gått? Jag gav ju projektet ett år...

Hur är måluppfyllelsen i förhållande till det mål du satte upp?
Över förväntan! När jag väl formulerat mina mål - hur mycket jag vill tjäna, vilken roll i organisationen jag vill ha, hur jag vill må och agera gentemot andra på jobbet - så gick allt nästan av sig självt. ALLT har slagit in! Och vi är bara på halvtid...

Vad är det viktigaste du lärt dig om dig själv och/eller andra?
Oj. Att fasaden ofta bara är en fasad, även super människor är bara människor. Att jag orkar mer än jag tror, vill mer än jag trodde och jag kan löneförhandla!

Vilken är den främsta insikten?
Livet rusar på och man måste våga hålla fast vid sina värderingar, även när trycket är hårt. Jag och min man har bestämt att följande prio-ordning gäller:
1) familjen
2) vd:n
3) vi själva på varsitt håll

D v s; eftersom vi båda sitter strax under högsta ledningen förstår vi verkligen att det ibland är svårt att hinna hem till middagen, att man ibland måste jobba hemma i soffan istället för mysiga kvällar eller för all del att städa. Men det är ok! Bara någon alltid har tid med barnen, och vi 90 procent av tiden äter middag tillsammans, och att våra barn alltid vet att de kommer först. Sen är vi generösa mot varandra med "egen tid", då blir balansen allra skönast! Däremot väljer vi bort shopping, tv-tittande, överdrivet städande och vi har "lagom" inrett hemma...

Vad har överraskat dig mest?
Att det är så kraftfullt när man formulerar ett mål. Min mamma säger alltid "var försiktig med vad du önskar dig, det kan bli så". Hon har rätt!

Vad är du stolt över att ha gjort/åstadkommit?
Jobbar så hårt, kommit så långt, men familjen mår bättre än någonsin! Och jag har inte gått över några lik, utan har ett fantastiskt nätverk som stöttar mig och inspirerar mig, både inom och utanför företaget.

Livet

2010-01-24T18:09:00.003+01:00

Livet är så vackert, så grymt, så oförutsägbart svårt och underbart att leva. Jag lever! Anna lever - om än i en bubbla, i en kemisk värld där mörker kanske bara stundtals skingras av ljusa strålar med hopp. Jag känner henne inte, har aldrig träffat Anna som kämpar kämpar för att få vara kvar i sin kropp. Men vi delar Kungsholmen, och jag har varit där hon är... själv gick jag ut från Karolinska omtöcknad men levande. Nu riktar jag min energi, ljusa tankar, mot de välbekanta sjukhussalarna.

Jag ber.
Snälla Livet, leta dig in till Annas rum och hjälp henne.

Nr 2

2010-01-06T20:19:00.002+01:00

Drömresor topp fem - här är nr 2: Safari i Afrika! Kan dock inte riktigt bestämma mig för om det är Kenya eller Sydafrika som är mest åtråvärt...

Drömmar kostar inget!

2010-01-06T19:38:00.002+01:00

Det är viktigt att drömma. Härligt att sväva bort i tanken, till det som känns omöjligt för stunden. Det kostar inget att drömma och snabbare än man vet så kan drömmar bli verklighet... Vad drömmer du om?

Just nu drömmer jag om resor. Till varma stränder, ljumna vatten och avkopplande, vackra miljöer.

Drömresa nr 1: Six Senses Destination Spa i Thailand! Räcker småpengs-skramlet jag har i skåpet tro....:-)

I väntans tider...

2010-01-02T23:33:00.003+01:00

Medan jag väntar på att orden ska återvända så städar jag garderoben, åker pulka, lagar storkok och bakar bröd. Massor av bröd! Ett energiskt vårtecken gott som något, för jag har inte orkat baka på nästan ett år... Provar just nu ett "jäsa över natten" bröd från bloggen Pain de Martin - imorgon bitti är det dags att väcka familjen med nybakt! sen ytterligare en dag med snö-lekar och kalla tår - hurra!

Vad hände?

2009-12-27T09:36:00.003+01:00

Jag inledde mitt bloggande i somras, då jag en mycket vacker och varm dag plötsligt reste mig från stranden och insåg att jag var oändligt trött på vissa tankemönster och beteenden hos mig själv. Saker som låg ivägen för framgång. Jag stod inför en stor utmaning på jobbet, hade precis genomfört omtumlande förändringar privat och behövde fokuserat ta mig an dessa nya förutsättningar.

Jag startade en blogg, för jag har alltid trivts med att skriva om mina tankar, och för att det skulle ge mig ett forum inför mig själv.

Jag gick till en coach, med en mycket specifik frågeställning (är skeptiskt till coacher generellt) om att utvecklas i min yrkesroll och få verktyg för att komma framåt och förbi mina mentala hinder.

Satte upp mål, visioner, delmål, plus och minus listor, aktivitetslistor, nätverkslistor, boklistor... you name it! Jag kallade projektet "livet, skönheten och pengarna", gav mig själv ett år och ville blanda annat uppnå fast jobb - har haft vikariat eller frilansuppdrag sen 2002 -, högre lön, ett tryggt hem, fysisk och inre hälsa och skönhet, en schysst uppsättning kläder av god kvalitet...

Nu sitter jag här, ett halvår senare. VISIONEN är uppfylld. Så modig var jag tydligen, att jag satte upp en vision som, när jag väl bestämde mig och fokuserade, gick att driva igenom inom mindre än sex månader.

Jag fick jobbet! Jag fick lönen - och bonus! Jag och min man gifte om oss! Vi köpte en fantastisk lägenhet där själen trivs lika bra som ögat! Sonen började skolan och ääääälskar det! Jag har haft råd (men inte så mkt tid) att köpa kläder, en väska, snygga skor, klippa mig och färga bort gråa hår... jag tränar regelbundet, går på yoga och thai chi och unnar mig behandlingar på spa och salonger. Livet är harmoniskt.

Det är dags för nya mål. En ny vision. Och först - reflektion!

Då tog det slut. Motivationen. Lusten. Jag ville inte reflektera en sekund till, inte tänka varken bakåt eller framåt. Kände mig helt tom inombords, och den mentala förmågan har bara räckt till att läsa Kajsa Ingemarsson eller deckare de senaste veckorna. Jag tar paus, släpper ut ambitionerna om utveckling på grönbete och återkommer snart med ny energi - känner hur det börjar ta form och fart redan:-)

men först - mot pulkabacken! God Fortsättning!

2009-12-15T23:50:00.000+01:00

2009-12-13T23:34:00.000+01:00

livsandarna återvänder

2009-11-29T21:13:00.003+01:00

Vaknade tidigt imorse, till strålande sol som flöt in som ljuv honung genom fönstret. Tog morgonpromenad utefter vattnet, gick till fantastiska franska bageriet Petit France och köpte bröd, saffransbullar och sonens favoritmacka. Söndagsfrukost med familjen. Storstädning, vänner på på lunch, en fantastisk joggingtur och därefter familjefika i soffan framför El Classico.

Livet återvänder. Glädjen, tillförsikten och inspirationen. Avsaknad av sol, för mycket jobb och för lite träning har gjort mig nedstämd och trött den senaste veckan. Funderade en stund på om jag var sjuk eller ej, om jag borde springa eller ej... Äntligen har jag lärt mig att tvekar man, då ska man! Ut och spring, blir jag sjuk så märker jag det.

Och så underbart det var! I mina nya skor flög jag fram med ett leende på läpparna. Denna glädje över att få röra sig. Den glädjen bor i magen, i hjärtat, i musklerna, i hjärnan. Den flödar, även när det gör ont. Den bär mig framåt i livet. Glädjen över att få röra sig är min bästa vän, min terapi, mitt hopp och min passion.

Jag är tillbaka!

bless you!

2009-11-24T07:00:00.000+01:00

Håret. Livet.

2009-11-23T07:05:00.006+01:00

Ska klippa mig idag. Tänker "3 eller 5 cm? Hmmm.. bara det inte blir för mycket. Bara det inte blir för lite."

Ålder?

För 20 år sen skulle det vara för mycket. Helst för extremt. Helst så att tanter vände sig om på bussen och pekade, det var en lyckad dag!

Jo, ålder. Kanske även lite mognad.

Inte för mycket, inte för lite - lagom tack!

poplingen!

2009-11-22T10:59:00.001+01:00

Sonens senaste sökning på youtube (hur hittar en sexåring dit på egen hand?):
"linuspoplingen"

Upp kommer

Barndom! Nostalgi!

ensam no more

2009-11-21T22:53:00.003+01:00

Häromdagen var jag ute och sprang. Som vanligt blev det en kvällsrunda, efter det att sonen somnat. Plötsligt slog det mig - det är mörkt, kallt och jag var j-ligt ensam ute. Åtminstone ensam kvinna. Borde kanske tänkt på det tidigare... men det så svårt att acceptera, att jag ska behöva vara rädd, bara för att jag vill röra på mig efter mörkret fallit och bara för att jag är den jag är.

Därför är initiativet Run Along klockrent. Spring tillsammans! Gruppen är starkare än individen, inga nyheter, men ändå, teknikens under - twitter, bloggen och säkerligen snart FB förenar oss som längtar efter att få fortsätta slita ut skorna även under vinterhalvåret. Jag är med!

Det är helg, så jag tänker på jobbet...

2009-11-21T21:03:00.004+01:00

Jobbar med kommunikation. Tänker nästan jämt på kommunikation. Brinner passionerat för mitt jobb, att förklara, förmedla och hjälpa andra att genom uttryck bli större och bättre - det är fantastiskt!

Min bransch genomgår en enorm förändring. Och som alltid är förändring svårt. Vissa springer före. Många följer efter. En del kämpar emot med näbbar och klor. Det gäller sociala medier. Ett komplext begrepp som många väljer att förenkla. "Bloggar och facebook, tråkigt och trivialt..." Att få en medelålders, konservativ ledning med homogen bakgrund att förstå vidden av vad som pågår, och därmed vilja och våga satsa tid, pengar och mod - för man måste våga prova, våga göra fel - det är en av kommunikatörernas stora utmaningar framöver.

Därför är det så härligt med människor som brinner! Inte bara för sig själv, utan för att andra, alla!, ska acceptera och ta till sig den digitala sociala revolutionen! Brit Stakston, konsult på JMW, skriver i ett blogginlägg:

"Sociala medier är kommunikation. Men det är kommunikation som bärs fram av nya verktyg vilket innebär att:

1. det finns en inlärningskurva som måste adresseras och är viktig för branschen att hantera
2. det handlar inte om ålder - det är ett förhållningssätt
3. det förändrar våra roller som kommunikationskonsulter
4. det förändrar våra uppdragsgivares vardag
5. det förändrar faktiskt vem som sätter agendan - traditionella medier tillsammans med …. alla som använder sig av sin publicistiska plattform

Scoopet ligger inte i att vi “socialamediekramare” reagerar på en kartläggning som missar kärnan i vad Twitter handlar om. Jag reagerar för att den fulla potentialen inte blir förklarad på ett relevant sätt för en bransch som till vissa delar ännu inte förstått sociala medier." hela inlägget

Tack Brit - jag ropar instämmande "PRECIS!" och samlar ny kraft inför måndagens utmaningar i kommunikationens nya tidevarv!

Ok. Så fick jag ur mig det också.. nu fortsätter helgen!

Nu!

2009-11-18T06:19:00.001+01:00

Ok, jag är uppe! Yoga nu. Tack för peppingen!

Minnen

2009-11-17T22:17:00.000+01:00

När jag var ett år dog min pappa. Samma dag föddes min pappa. För min morfar, bara 45 år, klev fram och tog över, fanns där, klev aldrig tillbaka. All sin kärlek, all sin vishet, all sin kraft gav han. När han dog var jag där, höll hans hand, smekte hans kind, andades med honom till det sista andetaget. Sörjde hårt, gladdes djupt i samma känsla.

Kvar finns mormor. Fina härliga mormor, som efter 60 år tillsammans med "lappgubben" skapat ett nytt liv, fyllt med innehåll och kärlek.

Älskade mormor. Du är livet! Du börjar bli lite trött, men var inte rädd, jag finns med dig.

morgonstund

2009-11-17T19:24:00.002+01:00

Det är så MÖRKT på morgonen nu. Och eftermiddagen. Och kvällen. Den där sugande känslan och längtan efter att kliva upp för att springa före jobbet har ersatts med en intensiv kärleksaffär med kudden:-). Oh, så ljuvligt den smeker min kind och så lätt det är att snooza vidare... Men när ska jag få ihop de träningstimmar min kropp och mitt sinne ändå kräver och vill ha? Måste fatta ett beslut, måste hitta inspiration att komma upp. Som t ex Erika, gravid och ändå bäst på body pump på morgonen, eller Petra, som gör ett yogapass hemma när hon inte orkar sig ut.

Fler tips som får mig ur sängen?

yoga och sköna kläder

2009-11-17T19:08:00.002+01:00

Varit och yogat, sträckt ut kroppen, andats, slappnat av och ändå aktiverat muskler jag inte visste fanns. Lika underbart varje gång! Denna gång i mina nya, ekologiska kläder från Dandelion Sportswear, shoppat på Hälsomässan. Designer Nicole Rimér jobbade på Peak Performance, men bestämde sig för att satsa på hållbar egen design och resultatet är ljuvligt mjuka, vackra kläder i ekologisk bomull, tillverkade under etiska former. Rekommenderas varmt!

Förändra världen med glädje!

2009-11-16T14:48:00.003+01:00

Dessutom - kolla avsändaren. Volkswagen? Oväntat och genialiskt. Vem ligger bakom kampanjen? Hör av dig!

Uppdatering: Det är DDB Stockholm som ligger bakom kampanjen. Respect!

Ok, så här blir det

2009-11-15T10:10:00.002+01:00

Nu har jag bestämt mig. Trodde länge att det var en baggis, ett beslut så självklart att det knappt var någon idé att fundera på det. Men när jag stod där och skulle fylla i blanketten tvekade jag. Skämdes för att jag tvekade. Och tvekade lite till.

Donera.

Ge bort ett organ.

Bli påmind om sin dödlighet.

Klart att man tvekar. Vad trodde jag egentligen? Men nu har jag tvekat, funderat, ältat, analyserat och lyssnat inåt så det räcker. Jag anmälde mig till två saker igår, båda för sent.

Nixregistret - Hemska telefonsäljare bye bye!

Donationsregistret - Hoppas mina organ är så ruttna och gamla den dag det blir dags att ingen har någon nytta av dem, men OM så inte är fallet vill jag att någon annan får chans att ändra sitt livsöde och sin utstakade bana.

Orka mera!

2009-11-14T19:58:00.001+01:00

Läs och inspireras - plockat på kommunikationsbyrån Greatness blogg. Respect för livskraft och initiativ!

Snart..

2009-11-14T19:30:00.005+01:00

..kommer något mindre ytligt, men jag fortsätter på shoppingens bana en stund till. Har, förutom en lätt fixering vid matbord, för stunden ett stort intresse för armband. Vet inte hur det började, men från att aldrig haft armband, inte ens klocka, har jag numera minst tio st i lådan. Har provat mig fram mellan olika material och utföranden, märken och prisklasser. Har aldrig tid att gå i affärer och gillar nätshoppingen av armband, det är inte lika känsligt som att handla t ex kläder eller möbler, där bilden och verkligheten sällan stämmer överens. Senast köpte jag Humanity for all, har mitt vita läderband med sköna meddelanden varje dag. Nu är jag såå sugen på Rachel Leighs design, t ex modellen Jenny Bracelets

gott!

2009-11-13T15:10:00.003+01:00

Vill gärna tro att jag är en kritisk, självständig konsument med egen smak och vilja. Kom idag hem med en härlig, ljuvligt doftande kokostvål på pumpflaska från Body Shop. Varför? Jag menar, jag handlar aldrig på Body Shop annars.

Jag läste en blogg. Om smink, krämer och annat härligt. Journalist med hög trovärdighetsfaktor skriver personligt i tryggt sammanhang och vips så är jag framme i kassan med produkten i hand. Så mycket för min självständighet... Ger en del tankeställare om både min personlighet och mina möjligheter som kommunikatör på jobbet:-). Hur idéer sprids mellan människor är för övrigt ett oändligt spännande ämne som bl a Kristofer Mencák på kommunikationsbyrån JMW skrivit om tidigare.

Men tvålen var härlig, så tack för tipset Malin Crona på DN!

mörkt..

2009-11-12T07:12:00.003+01:00

Det är så mörkt, nu börjar det märkas i kroppen. Allt går långsammare på morgonen, väckarklockan känns elakare och allt mer frestande att stänga av för att sen ignorera. Sovmorgon istället för att gå upp och träna eller få saker gjorda på jobbet känns som det självklara alternativet. Kroppens kamp mot intellektet har startat!

För att inte tala om kampen med att hålla sig vaken på kvällen...

Någon som testat att vakna till ljus-väckarklockor?

nya hjärnceller

2009-11-11T20:23:00.002+01:00

Forskare lyckades för flera år sen bevisa att hjärnceller nybildas långt upp i åldrarna, ja förmodligen hela livet! Men antalet synapser mellan cellerna blir färre och långsammare, inte minst om stimulansen uteblir. Vad stimulerar då hjärnan? Jo, motion, njutning, lagom med sömn, lagom med stress, kolhydrater och sötsaker i lagom doser, kärlek, beröring, skratt och att lära sig nya saker. Att vara positiv och nyfiken är ett smart drag i livet!

Min nyfikenhet på nya träningsformer gav i söndags massor av skratt, inspiration och jag har vågat mig på att boka in ett danspass på gymmet, mot det vanliga springa, spinna eller gå på pump... Hoppas nu att jag får massor av nya hjärnceller som kompensation för hur bortgjord jag förmodligen kommmer se ut:-)

trött i kroppen

2009-11-09T09:01:00.002+01:00

Tränade hela dagen igår. Verkligen HELA dagen! Upp kl 7 och iväg till mässan för tidningen Fitness träningskonvent. Började dagen med afrikansk dans. Befriande, härligt, svårt, inspirerande! Allt! Och så show med medföljande trummar dessutom - vilket lyckorus! Sen parträning med brottaren Martin Lidberg. Var tveksam innan, men oj vad vi skrattade! Och svettades! Och kämpade! Dansklass - jag som "inte kan" ta koreografi kastade mig in i klassen med passion och hade såå roligt, vem bryr sig om hur det såg ut? Styrka för att runda av dagen, sen en liten runda på hälsomässan och köpa härliga produkter, berättar mer om det sen.

Somnade före 22 igår, helt slut. Idag är kroppen så trött, sinnet med - men inspirationen flödar och snart - när jag fått vila - kommer det något spännande och lite extra ut av denna upplevelse, det är jag övertygad om!

Passion föder passion!

2009-11-07T15:11:00.003+01:00

Jag har alltid gillat att träna. Det har utvecklats till en hobby, en livsstil och en passion - och ju mer man tränar, ju fler nya spännande saker jag provar, desto större blir glädjen och passionen! Nytt för mig är träningsconvent. Imorgon ska jag på mitt första - "Best of the Best" - och i januari blir det Nikes. Två dagar fyllda av glädje!
Så här blir mitt schema:

Lördag 09.00-10.00: Yoga Light & Strong
Lördag 10.30-11.30: Den som vill mest vinner(föreläsning)
Lördag 13.00-14.00: Release my inner athlete(föreläsning)
Lördag 14.30-15.30: Don´t stop the music(spinning)
Lördag 17.00-18.00: Functional moves®(styrka)

Söndag 09.00-10.00: Bli expert på dig själv(föreläsning)
Söndag 10.20-11.20: Intense Interval(spinning)
Söndag 13.20-14.20: BODYBALANCE™ 48(mind)
Söndag 14.40-15.40: Rocket Yoga(yoga)
Söndag 16.00-17.00: AfroPowerDance(dans)

Läääääääängtar!!

kom hit it-man från forntiden!

2009-11-06T20:00:00.000+01:00

Läste på bloggen Kvinnor i karriären.. om hur en IT-snubbe på skolan hummat och brummat när hon stillsamt undrat hur man anmäler två e-mail adresser till skolans nyhetsbrev? Ifall - hör och häpna! - båda föräldrarna skulle vara intresserade av sitt barn?

IT-snubben kan börja jobba på min sons skola istället, så får han se en annan verklighet. När det var dags för utvecklingssamtal under hösten så var det enbart papporna som tog ledigt från jobbet och intresserat vände och vred på barnens utveckling, teckningar och talanger. Mammorna jobbade, helt utan kontrollbehov eller dåligt samvete skulle jag gissa.

trötter

2009-11-06T07:55:00.002+01:00

god morgon
sovit max fyra timmar i natt
var trött
var mätt
var nöjd

ändå låg jag där och började tänka
inga tråkiga tankar

men tankar som stimulerade och väckte hjärnan

och då låg jag där och kunde inte somna

inte smart
inte alls

men jag fick ju se natt tv:-)

Ska jag?

2009-11-05T21:44:00.002+01:00

... anmäla mig till Nike Convention och träna massa härliga spännande klasser i dagarna två?

... sova eller gå upp och köra ett spinningpass imorgon bitti?

... jobba lite, eller ta en lång skön dusch och skrubba lite med min nya Lavendel Kiels Body Scrub?

... dricka varm choklad med ekologisk honung efter duschen, eller ta ett glas kallt vatten?

... ringa min mormor imorgon och berätta att hon är bäst, eller "inte hinna" som det brukar bli i de hektiska veckorna som kallas livet?

Svåra beslut eller hur? :-)

Irriterad - igen

2009-11-04T14:51:00.001+01:00

Ska strax iväg till min coach, och så sitter jag här och känner mig irriterad. Igen. Precis som förra gången känner jag mig lurad som gick med på att köpa ett visst antal gånger direkt, precis som förra gången tycker jag att jag nu fått verktyg och kommit vidare väldigt mycket på egen hand. Får se om det idag - precis som förra gången - visar sig att jag har fel, att nya upptäckter görs, nya insikter fås och att utvecklingen kan fortsätta?

To be continued...:-)

Orkar inget - orka mer

2009-11-03T22:04:00.002+01:00

Jag är förkyld. Buhu, stackars mig. Blev ingen löpning idag. Blir förmodligen ingen imorgon heller. Jag huttrar, kallsvettas och är tung i huvudet som om det är fyllt med gråsten. Benen väger bly, andningen är ansträngd.

Hittade då fram till bloggen Orka mera! Läser och fyller på med energi, till nästa gång. Snart är det min tur igen! På söndag träningskonvent, en hel dag bara träning träning träning. Kan det bli bättre?:-)

skön kväll

2009-11-02T23:15:00.003+01:00

Lååååång mötesdag på jobbet. Kom hem och möttes av två glada killar, doft av spagetti och köttfärssås samt ett dukat bord... livet är snällt vissa dagar! Middag, umgänge, sen stack jag iväg och körde en timma pilates. Tänk att det kan vara så jobbigt att lyfta sitt eget ben?:-)

Hittade en rolig blogg om löpning som inspirerar - benen känns bättre och bättre, så imorgon vågar jag mig nog på en liten runda. I mina nya skor! De gamla är så utslitna att stortårna sticker ut, och det börjar bli lite väl kallt att springa omkring med tårna hängandes utanför:-)

inte idag...

2009-11-01T17:37:00.003+01:00

Många saker som inte blev av idag.

Ingen springtur - vaknade och kände mig lite småförkyld, och i rasande fart ändrades det till att jag nu känner mig helt däckad. Har inte tränat på hela helgen, suck, är inne i ett träningsskov där jag helst tränar varje dag just nu!

Ingen utveckling av hemmet med att sätta upp de gardinstänger, hyllor och tavellister, som vi kämpade oss till att köpa på IKEA igår. Hela familjen packade sig iväg till detta billiga-möbler paradis och spärrade i naiv förvåning upp ögonen över alla människor som också var där. Vaddå fullt i gångarna på en lördag, en ledig helg, som dessutom är lönehelg...??

Ingen vinst för IFK Göteborg. Kändes upplagt för guldfest ikväll, men AIK snuvade oss på festen i sista stunden.

Ingen lugn och skön kväll - makens syster är här, jag måste förbereda en viktig presentation på jobbet imorgon, sonen är sockerspeedad efter att ha varit på kalas och fyllts på med socker och konserveringsmedel, vilket innebär en känslomässig berg- och dalbana ända tills vi vaknar imorgon bitti, då gifterna förhoppningsvis gått ur kroppen. Önskar att jag kunde förbjuda alla kalas då de bara bjuder på skräp och inga goda, men lite nyttigare alternativ. Hemmagjorda pizzabitar, korv och bröd eller fruksallad för att blanda ut chips, godis,glass och tårta. Snälla föräldar, snälla...

Strålande framtid!

2009-10-31T10:50:00.002+01:00

Sitter just nu och lyssnar på maken och sonen som är i badrummet och klipper håret på den blonda lilla lintotten. Det är en makalös uppvisning i fulländad förhandlingsteknik, där allt är tillåtet och iskalla logiska argument blandas med humor, charm, gråtattacker som får hjärtat att mjukna och raseriutbrott på hög nivå... Något säger mig att han inte lämnar något åt slumpen utan använder exakt den teknik som ger honom de resultat han strävar efter för stunden!

Tur att det här med att se långsiktigt framåt inte är det starkaste behovet hos en sexåring, annars hade maken varit körd:-). Nu imponerar han på mig med sitt tålamod och sitt lugn.

Men det lilla monstret... ja, hans framtid är ljus, det känner jag mig övertygad om. Med den förmågan att manipulera och förhandla, då kan det inte annat än att gå bra!

Undrar vad som händer om jag börjar gråta nästa gång det är löneförandling....?

På det igen!

2009-10-29T12:26:00.002+01:00

Efter min stora prestation detta året - att klara halvmarathon! - gick löpningen ner i lågvarv. Från 4-5 pass i veckan enligt ett (ganska) strukturerat upplägg, till knappt ett. Dels fick jag "lust-svacka", dels insåg jag snabbt att vila från löpningen är det enda som kommer att läka mitt värkande ben. Ordet "stressfraktur" har flimrat förbi några gånger, och jag inser att i min nyupptäckta glädje över hur härligt det är att springa har jag nog gått ut lite för hårt, ökat lite för snabbt och sprungit lite för långt.. Bytte ut springrundorna mot styrketräning, yoga och pilates. Kul det med, men inget går upp mot känslan av att ha utmanat sig själv i joggingspåret, varken fysiskt eller mentalt har jag hittat något som motsvarar den upplevelsen!

Dags att smyga igång igen. Behöver lite inspiration och här är en blogg ag numera besöker regelbundet för att imponeras, inspireras och frestas till att gå på det igen!

Stina Abenius, chefredaktör på Tara, som också hon verkar gilla att utmana sig själv. Ska snart springa New York Marathon, jag hejar på henne! (och drömmer i hemlighet om att göra samma sak)

Bra för karriären?

2009-10-28T11:13:00.004+01:00

Jag läser en artikel om Robin Sharma, där han berättar hur man gör för att bli fantastiskt framgångsrik och lycklig. "Led dig själv i livet, jobba passionerat och ta tid för avkoppling", förkunnar han. Terapeuten Jana Söderberg skriver om de speciella dagar då hon och hennes man lunchdejtar, och hur det ger henne ny inspiration i livet.

Intressant, speciellt eftersom jag läser detta då jag jobbar hemifrån. Har så sjukt sjukt mycket att göra på jobbet, så jag stannar hemma för att bli mer effektiv och kunna skyffla undan högarna, stryka rad på rad i att göra listan.

Istället läser jag en artikel om Robin Sharma. Jag bläddrar även i en inredningstidning, plockar disk, sorterar post och sms:ar kompisar. Tänker på jobbet ibland, gör en lista.

Dricker kaffe och lyssnar intresserat på Malou von Siewers i "Efter 10", programmet som endast ammande mammor ser. Och jag.

Inget blir riktigt bra. Städar inte klart, jobbar i snigelfart, orkar inte titta klart på TV-programmet, tar fram en räkning men loggar inte in för att betala den.

Är det så här man blir framgångsrik?

Kanske. Kanske behöver både hjärnan och kroppen en ordentligt oseriös dag ibland, under täckmanteln "jag jobbar hemma"? En chef jag beundrar tipsade en gång om ett viktigt recept för att lyckas "glöm inte att du har kommit till en position där du inte ifrågasätts på var du är, bara på ditt resultat. Boka därför regelbundet sk möten på stan, sen går du på spa, köper skor eller är med dina barn en extra stund! Det är smart och lönsamt i det långa loppet".

Så - jag fortsätter med att städa kylskåpet och hoppas det gör mig ännu mer framgångsrik i karriären! Imorgon...

Lycka!

2009-10-27T22:53:00.002+01:00

Brickan är dukad, hela lägenheten doftar kanel och kardemumma efter morotskakbak. Paketen är guldiga och prassliga. Förväntan i luften. Och känslor, så många starka känslor. För nästan exakt 6 år sen fick jag värkar. Och den tuffaste resan startade, den som resulterade i en underbar son!

Jag var så lycklig!

Han låg på min mage, varm, mjuk och perfekt. Det tog många långa månader innan jag förstod att barnmorskan säger att alla barn är de finaste barn de sett "hörde du, hon TYCKTE verkligen att han är perfekt", sa jag till min man med stora ögon och full av tilltro. Det tog ett halvår innan jag faktiskt förstod att kvinnan jag delade rum med inte låg och grät för att hennes barn var så fult - som en korpulent trollunge! - och inte tänkte kidnappa mitt barn som ersättning för det livet berövat henne. "Hur kan dom lägga henne i mitt rum det är ju synd om henne att behöva titta på mitt barn", sa jag till min man. Han var vid det laget inte så orolig över att få hem sitt förstfödda barn, men väldigt bekymrad över hur han skulle hantera mig...:-)

Ok, jag fattar - alla barn är perfekta i sina föräldrars ögon. Alla barnmorskor antingen ljuger eller tycker att just det barn de beskådar för stunden är fantastiska.

Men. Min "snart-sex" åring som nu äntligen somnat, trots att födelsedagen känns så stor och underbara och nära, han ÄR perfekt! Tre bebisar har jag burit, ett barn har jag fött. Belöningen - det barn som kom till mig är det ljuvligaste, den största gåvan, en kärlek så galet stark att den gör mig svag. En kärlek som gör mig till en stark tigrinna. Mitt barn, min prins, min skatt.

Nästan alltid, inte idag

2009-10-26T22:32:00.003+01:00

Jag gillar mitt jobb, är passionerat intresserad och nyfiken, bättre än de flesta men med mycket utveckling kvar innan nästa steg.

Men idag är jag trött.

Trött på att alltid ha så mycket att göra att man aldrig aldrig kommer ikapp. Trött på att nästan alltid gå och lägga sig med minst lite ont i magen för att tankarna på den digra "att göra" listan bara växer. Trött på att det mejlas fram till sena nätterna och att tonen aldrig är vänlig, för alla är precis lika trötta som jag.

Nästan alltid gillar jag mitt jobb. Men inte idag.

Andas. Andas...

2009-10-25T22:04:00.006+01:00

Veckans bloggtema från Sofia är stress.
Hmm. Smakar på ordet. Det ger många associationer, många känslor far omkring i kroppen vid tanken på vad det kan innebära för mig.
Stressen var länge existentiell, fanns i kroppen trots att jag tryckte ner den så gott det gick. Växte upp, som så många sjuttiotalister, i en dysfunktionell familj med missbrukarproblematik. Lärde mig dölja det väl, att fungera i samhället trots allt. Men det hann ikapp mig och en morgon föll jag ihop i badrummet. Sonen, som då var fyra år, sov i rummet bredvid. Sakta men mycket tydligt la kroppen av. Talet försvann. Balansen. Förmågan att förankra min person i verkligheten. Jag låg på neuro i över en vecka, med dropp och 24 h övervakning, alla var oändligt oroliga och förtvivlade, själv var jag övertygad om att jag var en uppvaknad och ännu oupptäckt skådespelartalang! Låg och skrattade för mig själv - tänk, när jag kommer ut borde jag nog söka upp Dramaten. Kommer att få spela med Persbrandt. Filma med Mads Michelsen. Minst!

Stress... kanske var det en psykos, kanske en överlevnadsinstinkt som kickade in? För om jag verkligen hade tagit in det som hände hade jag blivit livrädd. Nu var jag road, nästan lycklig!

Idag är jag, efter terapi - både på egen hand och i professionell regi - frisk. Helad. Min bakgrund är inte längre bara en ryggsäck, utan en rikedom, något som gör mig till en kännande, empatisk, klok och analyserande människa, som inte tar livets gåvor för givet. Men som inte heller lever som om allt kan försvinna om en minut. Sinnet har ro.

Nu är stressen mer normal. Hämta, lämna, jobba, träna, umgås, städa... den stressen gör mig nästan lycklig!

bubbel bubbel

2009-10-24T10:04:00.003+02:00

Åkte iväg till Göteborg för att jobba igår och tog med femåriga sonen. Upp klockan fem, iväg med taxi, frukost på tåget och tre timmars stillasittande... Vilken utmaning bara där. Men, min lilla skrutt är, och har alltid varit, helt fantastisk när det gäller något som kan vändas till ett äventyr. Han ser inte att det är så tidigt att morgonen borde kallas natt - han ser att alla hans kompisar ligger och sover, och själv åker han taxi. Crazy och underbart, tycker han! Han ser inte att mamma är så trött att hon inte riktigt orkar underhålla honom på tågresan, han ser att mamma köpte en fotbollstidning och god dricka, sen lät honom vara ifred och njuta av resan i lugn och ro! Ibland la han sig med huvudet i knät och sov, ibland spelade han låtsasfotboll på det nedfällbara bordet, ibland räknade han bilar utanför fönstret... det fanns hela tiden något som höll honom på gott humör!

På kvällen åt vi middag i restaurangen på hotellet, sen gick vi till bubbelpoolen! Vilken myskväll - vi dushchade, bastade och bubbelbadade i timmar, sen låg vi i varsin säng och åt chips, drack läsk och kollade film! Som extra belöning till mig kom min man ner på kvällen och vi låg i sängen, drack champagne och pratade.

Somnade med känslan av lyx! För att min ljuvliga familj kan konsten att göra vardag till fest, påfrestningar till äventyr och vi fångar ögonblicket - mitt i ögonblicket.

"Skog och glädje" som sonen säger!

Mitt löfte till mig själv

2009-10-21T10:31:00.000+02:00

När jag för ett tag sen blev ombedd att spontant nämna tre mål för det närmaste året, ett karriärmål, ett familjemål och ett hälsomål blev det ungefär så här.

1) Fördjupa mina kunskaper och erfarenheter inom PR och höja lönen med 30 procent.

2) Bli fler i familjen.

3) Bli smärtfri.

Smärtfri. De senaste tio åren har jag haft konstant värk, dygnet runt, hela tiden, vad jag än gör, var jag än är, hur jag än mår - så har jag ont. En ridolycka såg till att livet tog den vägen. I omgångar har jag hållit på med alla former av rehab man kan tänka sig, men de senaste åren har jag nöjt mig med att träna. Nu är värken tillbaka, starkare än någonsin, och det verkar inte räcka med träning. Så jag förklarar krig mot värken. Och öppnar sinnet, plånboken och kalendern - för det kräver mod, tid och pengar för att attackera detta problem.

Igår provade jag massage på Buddha Spa i Stockholm. Massören tog god tid på sig, använde värme, akupressur, massagetekniker som var ömsom mjuka och avslappnande, ömsom djupgående, aromatiska oljor, en skön mask över ögonen när jag låg på rygg - hon var helt enkelt otroligt skicklig. Jag mådde så bra eferåt, och har sovit gott en hel natt. Ska definitivt gå tillbaka! Dock - 700 kr för en timma, en thaimassör tar ca 400 kr för en timma.

På fredag ska jag prova massagebad med varma jetstrålar i Göteborg. Nästa vecka går jag till fot-terapeut, eftersom även fötterna tar stryk när ryggen inte fungerar. Sen får vi se.

Jag är övertygad om att jag under tiden kommer att bli smärtfri, men även lugnare, lyckligare, mer i kontakt med mig själv, bli snällare hemma och därför öka chansen att vi blir fler:-) - dessutom kommer jag utstråla pondus, och orka jobba mer effektivt, bli mer kreativ och därför tjäna mer.

Positiv prognos. Glaset är halvfullt:-))!

Ljuvliga Elin

2009-10-20T22:13:00.003+02:00

Var igår på en inspirationskväll som det livsbejakande gänget på 4good ordnat. Först ut var Elin Klinga som pratade om kroppsspråk, retorik och kommunikation. Var i ärlighetens namn inte särskilt nyfiken eller förväntansfull på henne innan. Men oj. Jag ångrar mig så för mitt svala intresse. Elin, du är helt underbar!

Elin påminde oss - mig - om att andningen är viktig. Inte bara för att överleva, utan för att andningen så fundamentalt påverkar ens pondus, utstrålning, känsloliv och mentala förmåga. Hon fick oss - mig - att skratta, kontemplera, reflektera och helt utan den i dessa sammanhang lite pinsamma stämning både djupandas och ljuda minnemånneminnemannemånne samt åååååååååååååååååååååååååå tillsammans. Underbart. Nödvändigt. Och så användbart.

Genast på mötet med alla tuppar idag provade jag tekniken. Satte mig brett på stolen, tog upp min plats i rummet. Hakan högt. Andades medvetet, kände på luften i rummet. Betraktade, inte så mycket mina kollegor som det som sas. Och det som inte sas. Deltog i konversation utan att lägga huvudet på sned.

Ändrades deras inställning till mig? Vet inte. Men MIN inställning till mig ändrades. Jag satt stadigt i min roll och min personlighet, och jag trivdes! Ingen ångest, ingen rädsla för att bli betraktad, bedömd och värderad. Bara nyfiken, deltagande och närvarande. Känns som att "här är jag"!

Här är jag!

Andas. Sjung. Ta massage. Betrakta det som finns mellan dig och den du möter - relationen, kommunikationen - med nyfikna och vakna sinnen. NJUT av förändringen!

Kroppen - en resa i tiden

2009-10-18T14:09:00.002+02:00

Veckans bloggtema är kroppen, på uppmuntran från Mymlan. Oj, denna kropp. Jag föddes ju med den, var tydligen en hyfsat stor bebis med en kropp som växte, lärde sig krypa, gå, springa och i största allmänhet var snäll mot mig. Min kropp är stark. Min kropp är frisk. Min kropp låter mig springa, rida, promenera i skogen, simma, älska, träna styrka, yoga, gå i trappor, bära, föda och amma mitt barn...

Men det är något mer som ska räknas in i ekvationen när kroppen ska utvärderas.

Knoppen.

Sinnet, hjärnan, den tänkande och analyserande varelse vi människor är. Och de märkliga känslor som hälsar på när min analys av den egna kroppen studsar mot andra människors kroppar... HON har snyggare hår, HON har plattare mage, HON har smalare lår... HAN tycker inte jag är snygg nog. HAN ger mig jobbet bara för att jag är snygg. DOM ANDRA är snyggare, smalare och därmed bättre.

Klockren analys och pang! In i tvivlarträsket med dig.

Jag är snart 40 år och har ägnat ganska många timmar åt att tycka att jag varit fel. När jag tittar tillbaka, på bilder från mitt liv, vill jag gråta. Så smal jag var. Så söt jag var. Så - rätt jag var. Nu har jag bestämt mig för att det räcker. Med fler rynkor, bredare höfter och längre bröst än någonsin är jämförandets kamp över. Jag springer, tränar, lyfter vikter och yogar. Men äter också god mat, dricker gott vin och bakar varje helg med barnen - och fikar tillsammans. Jag NJUTER av min kropp och tar hand om den på ett kärleksfullt sätt.

Kampen är över. Livet tar vid!

Aj, oj - skööönt!

2009-10-17T15:25:00.004+02:00

Det är enkla rum, en madrass på golvet, dovt belysning.
Det är mjuka röster, varma leenden och hårda nypor.
Det är smärta och njutning i en virvelvind.

Det är thaimassage!

Och det är mitt löfte till mig själv, att låta helande händer knåda min kropp minst en gång i månaden. Eller förresten - make it two! En gång på stamstället (som jag nu skaffat mig mentalt) och en gång provar jag något nytt.

Vad spännande det ska bli!

Vad ska du göra för dig själv resten av 2010?

Såsa, dröna och njuta!

2009-10-16T22:53:00.004+02:00

En sån morgon det blev. En att minnas och längta tillbaka till. Vaknade tidigt och gick upp DIREKT:-). Sonen vaknade strax därefter, sen låg vi under täcket på soffan och vaknade långsamt till barnprogrammen. Rostade bröd från franska bageriet, tog honung på och drack kaffe latte i varsin fin mugg. Valde våra kläder själva, både han och jag. Plockade undan frukosten och lämnade ett fint hem, i god tid... du hör, det låter redan som en saga! Och det fortsätter...

Promenera hand i hand till skolan, prata om ditt och datt, skratta och busa, pussas och kramas. Mitt i allt säger sötisen "Mamma, kommer du ihåg förra gången när vi inte hade bråttom? Det var mysigt!"

Åh.

Detta bråttom. Skynda hit, ät upp din frukost, borsta tänderna, klä på dig, vi hinner inte stanna och fantisera om löv eller klättra i träd där... Så. För ett tag sen bestämde vi oss för en mysdag. Ledigt från skolan trots att man inte är sjuk. Åt frukost på café, lekte i parken, var hemma och lekte utan att behöva sluta innan leken var klar.

Coachen och terapeuten Jana Söderberg skriver om att spara semesterdagar för att kunna vara med barnen då och då. Svärmor tipsar om att spara föräldradagar för att kunna ta ledigt när mysdagsbehoven slår till. De har rätt båda två. Nu planerar vi mysdagar varje månad, och minst en lugn morgon i veckan. Det låter ju inte så svårt?

Massor och ingenting

2009-10-15T19:49:00.003+02:00

Jag har så många tankar i huvudet och så mycket känslor i kroppen. Det går runt, roar och oroar, utvecklingen känns nästan fysiskt just nu. Ändå har jag ingenting att säga. Vill bara vara i mitt skal och inte dela med mig till någon. Inte formulera mig, sätta tankar på pränt eller försöka få andra att förstå. Inte än.

Just nu är jag ett med mig själv, men lite avskuren från omvärlden. Snart kommer jag ut ur bubblan. Kanske lite rikare, lite klokare och lite mer fokuserad. Snart. Inte än.

Så här!

2009-10-11T21:45:00.000+02:00

Mål som mål

2009-10-11T21:26:00.004+02:00

Fick möjligheten att lyssna till en sk guru i fredags. Brian Tracy är tydligen guruernas guru för säljare, men denna dag skulle han även berätta för oss om hur man utvecklas personligen och uppnår sina mål. Inspiration är ju bra oavsett varifrån den kommer resonerade jag och tackade för min biljett.

Och mannen hade visst en hel del vettigt att säga. Sen att han körde i diket så att det gjorde ont till och med hos mig... när en äldre amerikansk stormrik herre ska prata skillnader hos män och kvinnor, då kan det bara gå på ett sätt. "You are in Sweden now SIR" ropades det från publiken och en lätt obehaglig stämning spred sig bland de ca 8000 närvarande i Globen. Men, strunt samma, jag tar med mig några godbitar och låter resten vara. Till exempel berättade han detaljerat om hur man når sina mål, och eftersom "större fokus" är en stor orsak till att jag är ute på min resa av utveckling, klingade det fint i örat. Och - så här gör du:

1) Bestäm EXAKT vad det är du vill uppnå.
2) Skriv ner det i jag-form.
3) Bestäm en deadline, när ska målet vara uppnått.
4) Skriv en lista på allt som du kan göra för att uppnå målet.
5) Organisera listan efter i vilken ordning du ska göra aktiviteterna och efter prioritering.
6) Gör något! Ett steg i taget, men gör något varje dag för att föra dig närmare målet.
7) Gör något varje dag - det ger dig känsla av flyt och stärker din väg för att uppnå det du vill.

Till exempel: "Jag tjänar 55 000 kr i månaden den 1 december 2010". För att uppnå detta behöver jag gå en kurs, jag behöver en mentor inom branschen, jag behöver träna regelbundet för att orka, jag behöver en inspiratör internt och en inspiratör externt, jag behöver någon som ifrågasätter mina tankar så att jag utvecklas, jag ska läsa många böcker inom mitt område och inom personlig utveckling osv.... Jag börjar imorgon genom att leta upp en kurs och beställa en bok.

Ok - jag kör! Insåg när jag skrev en brutto lista av mål jag vill uppnå inom yrket att de inte stannar inom mitt nuvarande företags väggar. Spännande!

konferens

2009-10-10T01:12:00.001+02:00

Jag har ju precis varit på konferens. Vem orkar berätta om en konferens? Kolla detta istället!

En speciell blogg

2009-10-08T20:43:00.003+02:00

Hamnade på Bloggfamiljen, sidan Hannah Graaf startade som avknoppning till sin populära blogg på mama. De har en ny bloggare - Henrik Johnson, tidigare programledare på TV, numera gift med Malin Baryard och tydligen även direktör i näringslivet.

Nåväl.

Har aldrig tyckt varken det ena eller det andra om Henrik, mer än att han verkar småtrevlig och ibland är lik Brad Pitt, ibland Per Gessle. Men läste hans blogginlägg från start till mål ikväll och rekommenderar - gör detsamma! En mycket speciell kärna i hans själv, han tar inte lätt på livet på ett lättsamt vis... Underfundiga texter fyllda med kärlek till familjen som man inte bara kan rusa förbi.

Coolt.

Nu ska jag också läsa en bok om Slash:-)

Reklam, ja tack?

2009-10-08T14:51:00.002+02:00

Hittade denna underbara blogg med skyltar, lappar och meddelanden vi intressanta varelser sprider mellan varandra! Kolla in Skyltat för några sköna skratt och tankeställare!

franska bröd

2009-10-08T14:29:00.004+02:00

Sonen har gråtit av trötthet hela veckan, varje morgon och varje kväll. Så idag stannade vi hemma, för att bara vara. Hade planerat ända sen i tisdags kväll och längtat... Vaknade imorse och duschade varmt och länge, gick sen hand i hand i höstsolen till ett underbart franskt café för frukost. Såå underbart! Fyllde brickan med varm choklad, färskpressad juice, frallor med salami, yoghurt med hemgjord musli, croissant och chokladbröd så som endast de franska bagerierna mäktar med att få fram. Sonen tjöt av förtjusning och åt upp allt! "Åh, så här äter vi inte hemma när vi har bråttom till skolan".

Bråttom, det är ett ord som dykt upp under våra samtal idag. Att inte behöva ha bråttom i med frukosten, bråttom på med kläderna, bråttom när vi promenerar eller bråttom när vi pratar, det har gjort intryck på den lilla/stora fem-snart-sex-åringen idag. Även mamma får tänka till. För vi har ju bråttom annars. Hela tiden, även om vi försöker att inte stressa så springer vi genom tillvaron dag ut och dag in.

Att ta det lugnt. Prata till punkt. Titta på löven, stanna en stund i parken och ägna en timma åt att vika pappersflygplan... när gjorde vi det senast?

Idag är en kärlekshandling! Och dagen är inte slut än! ( att jag kämpar lite med paniken då tankarna på allt som väntar på jobbet dyker upp, det är en annan historia...)

Oväntat håll

2009-10-04T22:42:00.003+02:00

Läser en bok om barn, uppfostran - eller snarare, ett förhållningssätt till föräldrarollen och konkreta verktyg för att kunna bli den stöttande, guidande och kärleksfulla mamma jag vill vara. Är genuint skeptisk till nanny-trenden som rått i samhället de senaste åren, men denna guldgruva till bok vilar på forskning, kunskap och omsorg om familjen, snarare än viljan att ha rätt. Och att tjäna pengar. "Fem gånger mer kärlek" heter den, av psykolog Martin Forster. Rekommenderas!

Och vad händer? Jo, jag ser tydliga paralleller till min egen barndom. Ser glasklart hur jag belönar mig själv och vilken typ av bekräftelse jag söker. Förstår utan tvekan varför jag reagerar så starkt när inte "rätt" typ av belöning kommer och varför jag är så oerhört ängslig i vissa lägen.

Jag - och många med mig - bekräftar mina prestationer värderande. Istället för beskrivande. "Du är klok och stark" istället för "det känns tryggt att jobba med dig, för du lyssnar alltid engagerat, du är ärlig i din feedback och när Lotta blev ledsen, då var du ett så fint stöd utan att förmana eller försöka lösa hennes problem"... Detta har forskningen visat ger ett sämre utgångsläge för att hantera livet än ingen bekräftelse alls. Smaka på den!

Så första steget i att bli en så bra förälder jag kan blir att börja omskola mig själv i hur jag tänker på och talar om mig själv. Har försökt hela kvällen men det är så svårt! Testing testing:
Istället för "jag är klok" så provar jag "idag urartade hela middagen, då sonen inte ville äta maten, inte ville använda bestick, skrek att han ville ha korv istället och kastade sin kniv i golvet när han blev arg på mig. Han åkte in på sitt rum, låg där och skrek istället. Jag kokade. Maken suckade. men sen - sen satte vi oss alla runt köksbordet och kom fram till en gemensam tre-punkts lista på hur vi vill ha måltiderna hos oss. Alla fick säga varsin sak. " Vi ska inte bråka" sa femåringen. "Vi ska använda bestick" fick jag med, och så lovade jag honom att vi ska träna tillsammans på att han blir bättre finmotoriskt och kan skära sjäv med kniven. "alla smakar på maten innan man ber om något annat" slank också med. Fyra rutor att kryssa i om vi lyckas, efter fyra kryss (förhoppningsvis fyra dagar) går vi på restaurang tillsammans. Jag ledde denna övning med lugn men bestämd hand. Jag ledde min familj mot en lösning där vi kan samarbeta istället för bråka. Shit - jag är klok!:-)

Trött...

2009-09-30T21:32:00.002+02:00

Är så trött. Orkar inte sammanfatta mina tankar idag. Tipsar om några andra bloggar istället, som är mer intressanta just idag:-))

Kreafonbloggen - reklambyrå i Göteborg som är pigga på PR och marknadsaktiviteter i sociala medier

Anamma - Citatgruppens blogg om innehåll, kommunikation och nya medier.

Utmanaren - Vill inspirera tjejer i IT branschen, men inspirerar även mig!

Balkongbloggen - balkongen lever hela året!

ARG! BRA!!

2009-09-28T23:00:00.003+02:00

Morr. Vad arg jag var på min chef. Känns som orimliga krav, på omöjlig tid, med noll stöd och i ett tufft mentalt klimat. Hur i h-te ska jag kunna lyckas med detta liksom? Stackars mig. Buhu. ARG! Och lite rädd... för hur ska jag lyckas med detta uppdrag. På riktigt?

Gjorde det enda rätta. Läste en inspirerande artikel i ämnet. Stack sen ut och sprang en mil i blåst och regn, fort och fokuserat.

Kom hem och pratade med min man. Lite lugnare nu, men fortfarande med en lätt känsla av förtvivlan. Blev nästan arg på min man också när han ville hjälpa till, bara för att paniken lurar i mellangärdet.

Då hände det!

Jag såg lösningen på problemet, hur jag ska strukturera min plan, hur jag ska presentera caset för min chef och hur jag ska påvisa behovet av resursförstärkning för att få rätt resultat.

Eureka. Löpning i regn och rusk, sen en reflekterande äkta make som inte backar bara för att jag behöver avreagera mig lite. Tack livet, för att lösningen kan finnas så nära ibland.

Nu ska jag bara skriva ner, presentera och genomföra det hela också. Men det tar jag imorgon:-)

Lästips: "Ta dig an utmaningar" på mentala coachen Olof Röhlanders hemsida. Där har jag också lånat den roliga bilden!

Smile - and move

2009-09-27T22:32:00.002+02:00

Inspiration kan komma från många håll. Genom att läsa en bok, t ex "Sveriges bästa PR" av Peter Karazzi. Genom en ny sajt med gamla sanningar presenterade på ett lättsamt sätt, som "Smile and move". Eller genom att titta på gamla filmer från det att sonen var bara några dagar gammal och fram till dagens sexåriga fotbollskille - det gör mig lycklig, trygg och påminner mig om mitt sammanhang, det stället där jag hämtar min kraft; familjen. Goda utgångspunkter för kreativitet! Har några dagar känt mig nedstämd, trots beröm. Trött, trots sömn. Obegåvad, trots många bevis på motsatsen.

Nu vänder det.
Varför? För att jag säger det!

Dags för dagens topplista!
1) Sonen sprang Lidingöloppet, "the Knatteversion" och var så lycklig över sin insats. Jag med!
2) Tog en timma för mig själv, med tidning och macka på café, och skippade det dåliga samvetet över att jag inte städade/umgicks/lagade söndagsstek/jobbade istället.
3) Fyllde på kropp och själ med ett extra långt yogapass.
4) Hela lägenheten full av vänner som kommit och gått i helgen - härligt!
5) Köpte en ny bok "Ta skit och gör det till guld" av Annika Malmgren. Ser fram emot att börja läsa den!

Mera kommunikation

2009-09-26T20:12:00.003+02:00

Jag jobbar ju med pr och kommunikation. Borde väl därför känt till denna blogg som Sveriges Informationsförening driver. Men. Det gjorde jag inte... är inte medlem, har alltid känt att de stått lite väl nära "Corporate Communication" och längre ifrån kreativ marknadspr, som ligger mig varmt om hjärtat. Men med nya vd:n Sylvia Nylin blir det kanske en fräschare profil? Hon är en mycket erfaren kvinna som gärna tar nya grepp om kommunikationen. Ska bli spännande att följa - dags att bli medlem...

Hoppsan..

2009-09-26T00:52:00.001+02:00

Övertid? Jo, det händer ju. Bra? Inte enligt sonen. Inte enligt träningsprogrammet. Inte heller enligt forskarna, som Johanna skriver om i sin blogg här

Dags att gå hem!

Jag vann!

2009-09-26T00:09:00.002+02:00

En tävling på jobbet, ett återkommande event, kollegor som utser kollegor. Jag vann! Blommor, ära och berömmelse. Hurra!

Och så slår det till, med all kraft.
Tvivlet.

"Jag vann för att de andra inte var så starka idag"
"Jag vann för att det inte var hela styrkan på plats"
" Jag vann men dom tycker EGENTLIGEN inte att jag förtjänar det"

???????????????

Jag presenterade ju för f-n ett kreativt, starkt, lönsamt och ambitiöst case! Av dem som var där - många - var jag bäst idag. Och mina arbetsvänner var GLADA! Vänliga! Berömmande och generösa!

Detta tvivel. Denna kritiska röst som slår inifrån, hårdare än alla knytnävsslag.

Vems är den? Var kommer den ifrån?

Hur blir man av med den?
Inte bara hur man bekämpar den utan hur försvinner den på riktigt? Så att impulsen efter en härlig seger inte blir "jo, men..." utan enbart "yes!!! skumpa nu!!"

Hur?

Annars. En bra dag!

Bra idag

2009-09-23T21:15:00.002+02:00

1) Jag har varit på gott humör och haft hög energinivå hela dagen!
2) Jag har stöttat kollegor som behöver prata.
3) Jag har haft ett bra samtal med min chef och gått in i det mötet med en öppen attityd och utan ängslan - kändes oerhört skönt för att fortsätta dagen med självförtroende!
4) Släppte tanken på den goda, billiga och präktiga soppan jag planerat att laga hemma och åt hamburgerpicknick i parken med sonen och hans härliga kompis från dagis; så roligt att dom kan fortsätta ha kontakt. Lyckan bubblade när dom berättade om sina skolor och provade hur högt man kan klättra innan mamman och pappan blev röda i ansiktet och väste "kom ner - nu!" Störtkul reaktion tyckte 2 sexåringar på språng:-)
5) Färgar håret ikväll, trots att jag inte orkar. Viktigt att ta hand om sitt yttre, svårare att orka eller hinna med. Prioriterar!

Reflektioner: Fått fina fina beröm från kollegor idag som jag måste komma ihåg och ta till mig, inte avfärda för att genast fokusera på svagheter igen. Blir så lätt kritisk mot mig själv och även om jag säger det i en skämtsam, raljerande ton, så säger jag det. Och gör människor osäkra, inte fulla i skratt. Gör mig själv osäker, inte kaxig och rolig. Ord är makt. Jag ska komma ihåg det.

Spegel spegel

2009-09-23T08:45:00.000+02:00

Jag har gått igenom några steg på Mazlows klassiska skala i mitt liv. Att jag nu vill utvecklas personligen och i karriären, det är riktiga lyxproblem! Hur lyxigt påminns jag om när jag läser denna mammas fantastiskt ärliga och brutalt verkliga blogg; som en läsare skrev i en kommentar så blir hennes texter en spegel mot vår egen verklighet, som ibland ter sig lätt och ljus bara genom att få dela andras livsöden. Läs!

Samla ditt nätverk!

2009-09-22T06:43:00.002+02:00

Samla ditt nätverk och gör dem till medhjälpare på vägen. När du har satt ditt mål - ett tydligt, tidsbestämt, inspirerande och mätbart mål - fundera då över vilka du behöver ta hjälp av för att komma dit. En erfaren mentor? Någon som kan ekonomi? En god förhandlare? En som utmanar dina tankar och ideér och får dig att lyfta din nivå ytterligare? Någon som ger dig energi och inspiration? Tänk inte på att detta är hela dit liv, att du kan misslyckas eller lyckas... tänk på att detta är ett spel, något lustfyllt och spännande där du kan experimentera "vad händer om jag gör så här?" "flyttar denna pusselbiten, agerar på detta viset, skapar denna kontakten...?" Avdramatisera! Men ta uppgiften på fullaste allvar. Då blir det roligt!

Så sa han igår, min coach.

Och jag är återigen på banan, fylld av lust inför uppgiften. I helgen ska jag sätta ihop ett nätverk och en gång för alla skriva ner mina mål. Ett för jobbet och ett bara för mig. Let the games begin!

När man tvivlar

2009-09-21T08:00:00.000+02:00

Ibland undrar jag - hur blir jag en bra mamma? Räcker det verkligen att "bara" älska och orka finnas där, i vått och torrt? Eller måste det till något mer. En magisk formel. Någon som berättar att jag duger, att allt är som det ska?

Det är inte ofta, men ibland undrar jag.

"Abbes pappa" skriver om sitt uppdrag som pappa, och dagen då han insåg att han inte är lotsen, inte läraren, utan eleven - examinatorn är barnen. Så befriande! För den feed-backen är ju omedelbar och oförvanskad. Är det bra så är det bra. Behövs någon ytterligare ansträngning märks det.

DET är bra!

Har du gjort det du ska?

2009-09-20T22:07:00.002+02:00

Nu närmar det sig nytt besök hos coachen. Det kom för någon vecka sen ett mejl, med saker att tänka igenom innan besöket. Har precis öppnat det mejlet, såhär några timmar före... "Har du gjort det vi kom överens om förra gången?" Lyser första frågan mot mig. Man kan välja. "Ja". Eller "nej".

Nej.

Ok?

Hur ska jag bortförklara det? Finns det inget att skylla på? Någon? Letar febrilt i mitt sinne, innan jag kommer på det. Det är ju JAG som tagit kontakt med coachen. JAG som betalat massa pengar för att gå dit. JAG som vill utvecklas.

Fan också.
Finns inget, ingen, att skylla på. Bara till att göra jobbet. Eller slänga pengarna i sjön.

Tänker lite i smyg att detta är symptomatiskt, åtminstone när jag inser vad jag svarar på frågan: "Vilka utmaningar står du inför härnäst?" Mitt svar:
- Att sätta upp tydliga slutmål för året och att skapa strukturerade vägar dit – vägar med delmål så att jag kontinuerligt kan berätta VAD jag åstadkommer och VART det kommer att leda. Jag vill finna en metod för att skapa ett strukturerat arbetsflöde i vardagen.

Borde lägga till; "och att använda den där metoden när jag finner den!!!!"

Skrämsel och ljuvliga dofter

2009-09-14T21:28:00.002+02:00

Alla skräms och är skrämda med och av svininfluensan denna höst. Det finns hemsk, uttorkande och stinkande sjukhussprit på alla toaletter på jobbet. Så att vi inte ska smitta varandra. Stark illaluktande tvål och sjukhussprit - det är livet på jobbet det!

Nej, jag vill hitta ett alternativ, behöver väldoft i min vardag. Ska prova denna naturliga hand-rengöring från engelska märket Nougat!

Hand Sanitiser