Så här!

Mål som mål

Fick möjligheten att lyssna till en sk guru i fredags. Brian Tracy är tydligen guruernas guru för säljare, men denna dag skulle han även berätta för oss om hur man utvecklas personligen och uppnår sina mål. Inspiration är ju bra oavsett varifrån den kommer resonerade jag och tackade för min biljett.

Och mannen hade visst en hel del vettigt att säga. Sen att han körde i diket så att det gjorde ont till och med hos mig... när en äldre amerikansk stormrik herre ska prata skillnader hos män och kvinnor, då kan det bara gå på ett sätt. "You are in Sweden now SIR" ropades det från publiken och en lätt obehaglig stämning spred sig bland de ca 8000 närvarande i Globen. Men, strunt samma, jag tar med mig några godbitar och låter resten vara. Till exempel berättade han detaljerat om hur man når sina mål, och eftersom "större fokus" är en stor orsak till att jag är ute på min resa av utveckling, klingade det fint i örat. Och - så här gör du:

1) Bestäm EXAKT vad det är du vill uppnå.
2) Skriv ner det i jag-form.
3) Bestäm en deadline, när ska målet vara uppnått.
4) Skriv en lista på allt som du kan göra för att uppnå målet.
5) Organisera listan efter i vilken ordning du ska göra aktiviteterna och efter prioritering.
6) Gör något! Ett steg i taget, men gör något varje dag för att föra dig närmare målet.
7) Gör något varje dag - det ger dig känsla av flyt och stärker din väg för att uppnå det du vill.

Till exempel: "Jag tjänar 55 000 kr i månaden den 1 december 2010". För att uppnå detta behöver jag gå en kurs, jag behöver en mentor inom branschen, jag behöver träna regelbundet för att orka, jag behöver en inspiratör internt och en inspiratör externt, jag behöver någon som ifrågasätter mina tankar så att jag utvecklas, jag ska läsa många böcker inom mitt område och inom personlig utveckling osv.... Jag börjar imorgon genom att leta upp en kurs och beställa en bok.

Ok - jag kör! Insåg när jag skrev en brutto lista av mål jag vill uppnå inom yrket att de inte stannar inom mitt nuvarande företags väggar. Spännande!

konferens

Jag har ju precis varit på konferens. Vem orkar berätta om en konferens? Kolla detta istället!

En speciell blogg

Hamnade på Bloggfamiljen, sidan Hannah Graaf startade som avknoppning till sin populära blogg på mama. De har en ny bloggare - Henrik Johnson, tidigare programledare på TV, numera gift med Malin Baryard och tydligen även direktör i näringslivet.

Nåväl.

Har aldrig tyckt varken det ena eller det andra om Henrik, mer än att han verkar småtrevlig och ibland är lik Brad Pitt, ibland Per Gessle. Men läste hans blogginlägg från start till mål ikväll och rekommenderar - gör detsamma! En mycket speciell kärna i hans själv, han tar inte lätt på livet på ett lättsamt vis... Underfundiga texter fyllda med kärlek till familjen som man inte bara kan rusa förbi.

Coolt.

Nu ska jag också läsa en bok om Slash:-)

Reklam, ja tack?

Hittade denna underbara blogg med skyltar, lappar och meddelanden vi intressanta varelser sprider mellan varandra! Kolla in Skyltat för några sköna skratt och tankeställare!

franska bröd

Sonen har gråtit av trötthet hela veckan, varje morgon och varje kväll. Så idag stannade vi hemma, för att bara vara. Hade planerat ända sen i tisdags kväll och längtat... Vaknade imorse och duschade varmt och länge, gick sen hand i hand i höstsolen till ett underbart franskt café för frukost. Såå underbart! Fyllde brickan med varm choklad, färskpressad juice, frallor med salami, yoghurt med hemgjord musli, croissant och chokladbröd så som endast de franska bagerierna mäktar med att få fram. Sonen tjöt av förtjusning och åt upp allt! "Åh, så här äter vi inte hemma när vi har bråttom till skolan".

Bråttom, det är ett ord som dykt upp under våra samtal idag. Att inte behöva ha bråttom i med frukosten, bråttom på med kläderna, bråttom när vi promenerar eller bråttom när vi pratar, det har gjort intryck på den lilla/stora fem-snart-sex-åringen idag. Även mamma får tänka till. För vi har ju bråttom annars. Hela tiden, även om vi försöker att inte stressa så springer vi genom tillvaron dag ut och dag in.

Att ta det lugnt. Prata till punkt. Titta på löven, stanna en stund i parken och ägna en timma åt att vika pappersflygplan... när gjorde vi det senast?

Idag är en kärlekshandling! Och dagen är inte slut än! ( att jag kämpar lite med paniken då tankarna på allt som väntar på jobbet dyker upp, det är en annan historia...)

Oväntat håll

Läser en bok om barn, uppfostran - eller snarare, ett förhållningssätt till föräldrarollen och konkreta verktyg för att kunna bli den stöttande, guidande och kärleksfulla mamma jag vill vara. Är genuint skeptisk till nanny-trenden som rått i samhället de senaste åren, men denna guldgruva till bok vilar på forskning, kunskap och omsorg om familjen, snarare än viljan att ha rätt. Och att tjäna pengar. "Fem gånger mer kärlek" heter den, av psykolog Martin Forster. Rekommenderas!

Och vad händer? Jo, jag ser tydliga paralleller till min egen barndom. Ser glasklart hur jag belönar mig själv och vilken typ av bekräftelse jag söker. Förstår utan tvekan varför jag reagerar så starkt när inte "rätt" typ av belöning kommer och varför jag är så oerhört ängslig i vissa lägen.

Jag - och många med mig - bekräftar mina prestationer värderande. Istället för beskrivande. "Du är klok och stark" istället för "det känns tryggt att jobba med dig, för du lyssnar alltid engagerat, du är ärlig i din feedback och när Lotta blev ledsen, då var du ett så fint stöd utan att förmana eller försöka lösa hennes problem"... Detta har forskningen visat ger ett sämre utgångsläge för att hantera livet än ingen bekräftelse alls. Smaka på den!

Så första steget i att bli en så bra förälder jag kan blir att börja omskola mig själv i hur jag tänker på och talar om mig själv. Har försökt hela kvällen men det är så svårt! Testing testing:
Istället för "jag är klok" så provar jag "idag urartade hela middagen, då sonen inte ville äta maten, inte ville använda bestick, skrek att han ville ha korv istället och kastade sin kniv i golvet när han blev arg på mig. Han åkte in på sitt rum, låg där och skrek istället. Jag kokade. Maken suckade. men sen - sen satte vi oss alla runt köksbordet och kom fram till en gemensam tre-punkts lista på hur vi vill ha måltiderna hos oss. Alla fick säga varsin sak. " Vi ska inte bråka" sa femåringen. "Vi ska använda bestick" fick jag med, och så lovade jag honom att vi ska träna tillsammans på att han blir bättre finmotoriskt och kan skära sjäv med kniven. "alla smakar på maten innan man ber om något annat" slank också med. Fyra rutor att kryssa i om vi lyckas, efter fyra kryss (förhoppningsvis fyra dagar) går vi på restaurang tillsammans. Jag ledde denna övning med lugn men bestämd hand. Jag ledde min familj mot en lösning där vi kan samarbeta istället för bråka. Shit - jag är klok!:-)