Sol på min balkong

Är så trött. Man och barn iväg och åker pulka. Jag borde städa, borde planera, borde jobba, borde vila, borde läsa, borde njuta - borde göra åtminstone en av alla de saker man borde då en egen timma dyker upp i tillvaron. Jag är så trött, orkar inte något, gör lite av allt.

Hamnar ståendes med ena foten ute på balkongen, ena foten kvar i lägenheten. Det är sol ute! Vänder ansiktet mot värmen och ljuset, står kvar en stund och hör bilarna susa förbi nedanför, ser människorna i parken, ser smutsen på mina fönster. Tänker, känner i hela kroppen - det här är mitt liv. Detta är min stund. Den väg jag valt. Livet rusar på och så mycket kan inte göras om, allt mindre återstår, dörrar stängs en efter en.

Ett barn till? Gärna! Men jag har bara några år kvar innan det är för sent.
En sprudlande karriär? Gärna! Men borde jag inte redan kommit längre...?
Skönhet? Gärna! Ha! Glöm det...

Lego och damm på golvet, en inredning som i bästa fall kan kallas "charmig", ett utseende i stadigt förfall... En man som är världens snällaste, en son med stark fysik och en inre drivkraft som kan ta honom långt i livet och en kropp som trots allt vill hänga med och kämpa lite till. Mitt liv. Det är inte så illa - det är till och med så att jag älskar det!

Tips!

Camilla tipsar mig om hur jag kan få struktur i tillvaron, nu när det är så j-a stressigt. Bra tips, tack!

"Det kan vara bra att säga till sig själv att det faktiskt inte är någon som dör om jag missar en grej.. förutsatt att man inte är hjärnkirurg eller nåt annat sånt viktigt då.

Sen kan man försöka avsätta viss tid för att läsa och svara på mail, sånt som behöver en större åtgärd sätter man en flagga på och allt annat slänger/arkiverar man.
När flaggmailen blivit alltför gamla kan man arkivera dem med, och samma sak med olästa mail. Mail är oftast en färskvara iallfall. När man läst färdigt så stäng ner mailprogrammet om du kan så slipper du bli störd av nya mail som kommer in.

Sen återstår det att lista allt man har att göra och prioritera och stressa av. Ingenting blir bra om man stressar igenom det.

Se även till att planera in vila/avkoppling under stressiga perioder. Arbetsfria kvällar (jobba INTE hemifrån alla kvällar under en VAB-vecka t ex), en kort promenad på lunchen, nån form av fysisk träning åtminstone en dag i veckan. Och säg nej ofta!"

Godmorgon! Godnatt...?

Efter en mysig café-frukost-start på dagen med sexåringen gick jag hem för att jobba. Få undan saker, få översikt, hämta andan, komma ikapp...

Satte mig vid köksbordet, tittade ut över trädtopparna. Solen sken för fullt! Ner med persiennerna, solen blänkte i min dator...

Tittade upp från datorn. Mörker över stan. Upp med persiennerna. Ingen skillnad i datorn nu..

Tiden går fort när man har roligt. Annars också tydligen...:-)

svåra beslut

Ska jag köpa de blommiga eller de rosa? Ska jag verkligen köpa skor för 3000 kr? Hmm... beslut beslut...

Mia tipsar alltid om snygga kläder, läckra skor och coola accessorarer man vill ha genast. Tyvärr:-))

Snö ute, snö inne..

Nja, inte riktigt kanske. Men snön verkligen vräker ner ute, och inne är det mer mentalt snöfall... Har så sjukt mycket att göra på jobbet och jag vet inte längre hur jag ska reda ut situationen. Det är inte spännande, inte utmanande, inte utvecklande... bara jobbigt och så stressande att jag nästan bara springer i mentala cirklar.

Nu håller i alla fall barnet på att somna - sent, alldeles för sent - och jag sitter i fåtöljen med datorn, redo att köra kvällspasset. Maken gör samma sak i soffan.

Så här vill jag inte leva mitt liv.

Även en dålig dag tar slut en dag...

Idag har inte varit en bra dag. Har känt mig ledsen, fångad, halv-kvävd av allt som hopar sig på jobbet. Hur ska jag mäkta med? Hur ska jag hinna?

Jag hinner inte. Något kommer att få ge med sig.
Hur ska det gå... med mina krav på mig själv, min vilja att prestera och leverera? Hur kommer det att kännas att säga "nej", "jag hann inte", "jag orkar inte"?

Idag har jag funderat på om jag verkligen vill jobba med kommunikation.

Hur kan jag fundera på det - jag som faktiskt på riktigt tror att bra kommunikation kan förändra en människas liv?

Idag var ingen bra dag. Tack och lov så är det en ny dag imorgon!

prata på bara!

Jag lärde mig något nytt om mig själv i helgen. Något jag vetat länge, utan att veta... Föreläsaren Christer Olsson, som kickstartade min inspirationshelg på Nike Convention, berättade bland annat om olika inlärningspersonligheter. Och jag är en sk auditativ personlighet. Jag kan ju läsa och lära mig bra, har haft lätt för mig i skolan, men allra allra helst pratar jag och "hör mig själv tänka"... det är därför jag kan känna mig helt tom i huvudet inför en uppgift på jobbet och så när jag pratar med någon om det så får jag massor av ideér!

Jag älskar att prata!

Jag är passionerad, nyfiken och driven och jäkligt duktig på mitt jobb.

Men - jag har en inre domare som säger "fel fel fel". Inte prata så mycket. Inte vara så glad. Tona ner dig, bli diskret, bli corporate, bli... annorlunda.

Enough. Jag kan förvisso lära mig att hålla tyst emellanåt - tränar varje dag på det! - men jag kan inte längre slå på mig själv för att jag är den jag är.

Jag pratar på! Får se till att det inte bara blir med samma personer hela tiden, så dom lackar ur totalt:-))