Vad hände?

Jag inledde mitt bloggande i somras, då jag en mycket vacker och varm dag plötsligt reste mig från stranden och insåg att jag var oändligt trött på vissa tankemönster och beteenden hos mig själv. Saker som låg ivägen för framgång. Jag stod inför en stor utmaning på jobbet, hade precis genomfört omtumlande förändringar privat och behövde fokuserat ta mig an dessa nya förutsättningar.

Jag startade en blogg, för jag har alltid trivts med att skriva om mina tankar, och för att det skulle ge mig ett forum inför mig själv.

Jag gick till en coach, med en mycket specifik frågeställning (är skeptiskt till coacher generellt) om att utvecklas i min yrkesroll och få verktyg för att komma framåt och förbi mina mentala hinder.

Satte upp mål, visioner, delmål, plus och minus listor, aktivitetslistor, nätverkslistor, boklistor... you name it! Jag kallade projektet "livet, skönheten och pengarna", gav mig själv ett år och ville blanda annat uppnå fast jobb - har haft vikariat eller frilansuppdrag sen 2002 -, högre lön, ett tryggt hem, fysisk och inre hälsa och skönhet, en schysst uppsättning kläder av god kvalitet...

Nu sitter jag här, ett halvår senare. VISIONEN är uppfylld. Så modig var jag tydligen, att jag satte upp en vision som, när jag väl bestämde mig och fokuserade, gick att driva igenom inom mindre än sex månader.

Jag fick jobbet! Jag fick lönen - och bonus! Jag och min man gifte om oss! Vi köpte en fantastisk lägenhet där själen trivs lika bra som ögat! Sonen började skolan och ääääälskar det! Jag har haft råd (men inte så mkt tid) att köpa kläder, en väska, snygga skor, klippa mig och färga bort gråa hår... jag tränar regelbundet, går på yoga och thai chi och unnar mig behandlingar på spa och salonger. Livet är harmoniskt.

Det är dags för nya mål. En ny vision. Och först - reflektion!

Då tog det slut. Motivationen. Lusten. Jag ville inte reflektera en sekund till, inte tänka varken bakåt eller framåt. Kände mig helt tom inombords, och den mentala förmågan har bara räckt till att läsa Kajsa Ingemarsson eller deckare de senaste veckorna. Jag tar paus, släpper ut ambitionerna om utveckling på grönbete och återkommer snart med ny energi - känner hur det börjar ta form och fart redan:-)

men först - mot pulkabacken! God Fortsättning!

livsandarna återvänder

Vaknade tidigt imorse, till strålande sol som flöt in som ljuv honung genom fönstret. Tog morgonpromenad utefter vattnet, gick till fantastiska franska bageriet Petit France och köpte bröd, saffransbullar och sonens favoritmacka. Söndagsfrukost med familjen. Storstädning, vänner på på lunch, en fantastisk joggingtur och därefter familjefika i soffan framför El Classico.

Livet återvänder. Glädjen, tillförsikten och inspirationen. Avsaknad av sol, för mycket jobb och för lite träning har gjort mig nedstämd och trött den senaste veckan. Funderade en stund på om jag var sjuk eller ej, om jag borde springa eller ej... Äntligen har jag lärt mig att tvekar man, då ska man! Ut och spring, blir jag sjuk så märker jag det.

Och så underbart det var! I mina nya skor flög jag fram med ett leende på läpparna. Denna glädje över att få röra sig. Den glädjen bor i magen, i hjärtat, i musklerna, i hjärnan. Den flödar, även när det gör ont. Den bär mig framåt i livet. Glädjen över att få röra sig är min bästa vän, min terapi, mitt hopp och min passion.

Jag är tillbaka!

bless you!

Håret. Livet.

Ska klippa mig idag. Tänker "3 eller 5 cm? Hmmm.. bara det inte blir för mycket. Bara det inte blir för lite."

Ålder?

För 20 år sen skulle det vara för mycket. Helst för extremt. Helst så att tanter vände sig om på bussen och pekade, det var en lyckad dag!

Jo, ålder. Kanske även lite mognad.

Inte för mycket, inte för lite - lagom tack!

poplingen!

Sonens senaste sökning på youtube (hur hittar en sexåring dit på egen hand?):
"linuspoplingen"

Upp kommer



Barndom! Nostalgi!