På väg iväg. Vill hem..

Ska iväg på tjänsteresa. fem dagar hemifrån, då jag egentligen bara vill vara med min familj. Fem dagar att låtsas jag mår bra, då jag egentligen bara vill sova och må illa ifred. Fem dagar då jag agerar motiverad, då jag egentligen bara vill dra mig tillbaka nu.

Men. På med masken, in i spelet. Har inte jobbat så hårt för att falla på grund av sviktande motivation!

Motiverad no more?

Kanske beror det på att jag är gravid, omänskligt trött och mår illa dygnet runt.
Kanske beror det på att jag egentligen inte kan förmå min passion och mitt hjärta att klappa fullt ut för de värden som enbart går ut på att tjäna - mer - pengar åt företaget?
Kanske beror det på ett ledarskap och en jobbsituation där mitt ämne förminskas?

Jag vet inte.

Men jag vet att trots att jag jobbar på, levererar och presterar, är det något som är annorlunda. Glöden. Drivet. Ambitionen. Den är inte borta för alltid, det tror jag inte. Men den har vänt sig om och fortsatt sova när väckarklockan ringer...

Det syns i mina ögon. Det märks på mina steg. För den som vill se.

Min lust och ambition kommer att vakna igen, det finns inspiration att hämta överallt! Men inte i den här rollen. Kanske inte på detta företaget. Och förmodligen inte än på ett år eller två...

Följer med spänning med på resan!

En sann livsnjutare!

Sexåriga sonen kombinerar gärna livets nöjen:

- äter glass och middag samtidigt
- har fotbollskläder varje dag
- läser en bok medans han sjunger en sång

- sitter på toa och äter en morot - samtidigt som han kör en bil och småviskar en spännande berättelse för sig själv.

Vem behöver yttre stimulans när man har så mycket härlig egen inifrån sig själv? :-))

Som en kamel

Ibland önskar jag att min mamma kunde stänga ute omvärlden och bara köra på i sitt liv; älska sig själv, värdera sig själv högt och tycka på riktigt att hon var värd lika mycket som alla andra. Så att hon inte behövde törsta så förtvivlat efter kärlek... det är så svårt för människor runt omkring att ge tillräckligt, när inget annat än den egna kärleken kan släcka törsten. Så att hon inte behövde värdera människor så dömande - hon gör det utifrån sitt försvars-tänkande, hon känner sig värderad och angripen innan en ny bekantskap fått en chans. Så att jag inte skulle behövt ärva hennes värderingar och sätt att se på sig själv - hon har alltid sagt att jag är finast, bäst, vackrast - men inte tyckt det om sig själv. Och vad tror man på, vad går in i själen, vilket beteende härmar man som dotter - det mamma säger eller det mamma gör?

Önskar att min fina mamma kunde bli mer som en kamel! Ska nog själv testa det ett tag, känns som ett sympatiskt sätt att överleva stormar. Att bara stänga ute omvärldens tyckande, tänkande och värderande åsikter och bara vara i sig själv, tills det går över eller tills man är stark nog att komma fram och bemöta med ett hjärta fyllt av tillit och kärlek till sin egen förmåga.

Famla i mörker?

"Svart är verkligen ingen färg. Svart är så här" säger min son, och sätter båda händerna demonstrativt framför ögonen.

Jag föreslog ju bara att han skulle välja ett par svarta byxor...

Duktig flicka?

Min sexåriga son har sin bästa kompis här. Hon är en bestämd dam, som styr med järnhand över deras ömma känslor och målinriktade lekar. Just idag städar de. Dammsuger soffan, putsar mattan och ojar sig över hur mycket damm vi har i våra hörn... Sonen gick in för leken med fullt fokus - men tappade det lika snabbt som det kom. Nu bygger han en koja - ett hem åt dem båda, medans flickan städar hela vårt, kryper runt med vår handdammsugare och jobbar hårt på golvets hygienstatus. Sonen dukar upp för picknick i det nybyggda huset av orange sängöverkast.

De är förtjusande!
De kämpar hårt.
De är fullkomligt jämställda - duktiga "flickor" båda två!

Kasta pengarna i sjön...

Mobiler är roliga! Tills de kostar för mycket pengar. Till exempel när man glömmer knapplåset, lägger den lilla rackaren i väskan och promenerar till jobbet. Kommer fram och upptäcker att flera sms gått iväg till något okänt nummer. Tänker att "den sifferkombinationen ser i alla fall inte ut som ett riktigt telnr, vilken tur!".

Det går några veckor.

Så kommer fakturan. Som brukar vara på ca 250 kr, nu är den på 2000 spänn. Va? Jo, det visar sig att den omöjliga siffer-kombon gick till någon slags aktieupplysning och den hade min telefon glatt slängt iväg 272 sms till under min morgonpromenad. 272 sms, där varje mess kostade 7 kr i öppningsavgift. Till ett nr jag inte visste fanns.

Kul.

Nej men verkligen, på riktigt - jättekul. Jag hade ju tänkt köpa vårskor, ett nytt bord till balkongen och bjuda maken på restaurang. Men jag betalar en faktura istället. Kastar mina pengar i sjön. Hade jag vetat hade jag hellre gått och stoppat 2000 spänn i handen på tjejen jag brukar köpa situation sthlm av...

Jag är tydligen inte den enda med egenproducerat mobilstrul - Karin Jihde, som bloggar på Mama hade också hittat sätt att slösa pengar på fullständigt onödiga saker!

ps - bilden är lånad från internetworld