Passion!

Det har gått bra för mig. När jag velat göra någonting har jag oftast gjort det. Jobbat som ridlärare på Irland - funkade finfint. Jobbat som fotograf - gick toppenbra. Frilansat som journalist - sålde reportage på löpande band, trots noll kontakter in i Stockholms mediavärld. Fick lust att göra lite mer traditionell karriär och nu - knappt två år efter det beslutet är jag chef och framgångsrik.

Ändå.

Ändå tror jag att allt varit bättre om jag bara haft en universitetsexamen. Ändå är jag osäker och tillåter andra att styra min känsla av värde. Har precis gjort det smartaste på länge - tagit semester! Åkt långt långt bort, badat, njutit av andra kulturer, mat, familj och nya vänner. Fått perspektiv. På planet hem insåg jag med kristallklar tydlighet hur andras åsikter styr mitt liv. Jag speglar mig i beröm och uppmärksamhet, får jag inte det - eller ännu värre, ifrågasätts jag - då går det raka vägen in i själen, tolkas som att jag inte duger. Fan vad trött jag är på att vara en marionett. Varför ska en kollega dra i trådarna till mitt egenvärde?

Det räcker nu.

Blir så glad av att läsa om kvinnor jag beundrar som vågar berätta om sina egna "studiefattiga" bakgrunder - de är ju enormt framgångsrika och inspirerande, på olika sätt, men på riktigt.

På tisdag går jag till jobbet med huvudet högt!