Trött...

Är så trött. Orkar inte sammanfatta mina tankar idag. Tipsar om några andra bloggar istället, som är mer intressanta just idag:-))

Kreafonbloggen - reklambyrå i Göteborg som är pigga på PR och marknadsaktiviteter i sociala medier

Anamma - Citatgruppens blogg om innehåll, kommunikation och nya medier.

Utmanaren - Vill inspirera tjejer i IT branschen, men inspirerar även mig!

Balkongbloggen - balkongen lever hela året!

ARG! BRA!!

Morr. Vad arg jag var på min chef. Känns som orimliga krav, på omöjlig tid, med noll stöd och i ett tufft mentalt klimat. Hur i h-te ska jag kunna lyckas med detta liksom? Stackars mig. Buhu. ARG! Och lite rädd... för hur ska jag lyckas med detta uppdrag. På riktigt?

Gjorde det enda rätta. Läste en inspirerande artikel i ämnet. Stack sen ut och sprang en mil i blåst och regn, fort och fokuserat.

Kom hem och pratade med min man. Lite lugnare nu, men fortfarande med en lätt känsla av förtvivlan. Blev nästan arg på min man också när han ville hjälpa till, bara för att paniken lurar i mellangärdet.

Då hände det!

Jag såg lösningen på problemet, hur jag ska strukturera min plan, hur jag ska presentera caset för min chef och hur jag ska påvisa behovet av resursförstärkning för att få rätt resultat.

Eureka. Löpning i regn och rusk, sen en reflekterande äkta make som inte backar bara för att jag behöver avreagera mig lite. Tack livet, för att lösningen kan finnas så nära ibland.

Nu ska jag bara skriva ner, presentera och genomföra det hela också. Men det tar jag imorgon:-)

Lästips: "Ta dig an utmaningar" på mentala coachen Olof Röhlanders hemsida. Där har jag också lånat den roliga bilden!

Smile - and move

Inspiration kan komma från många håll. Genom att läsa en bok, t ex "Sveriges bästa PR" av Peter Karazzi. Genom en ny sajt med gamla sanningar presenterade på ett lättsamt sätt, som "Smile and move". Eller genom att titta på gamla filmer från det att sonen var bara några dagar gammal och fram till dagens sexåriga fotbollskille - det gör mig lycklig, trygg och påminner mig om mitt sammanhang, det stället där jag hämtar min kraft; familjen. Goda utgångspunkter för kreativitet! Har några dagar känt mig nedstämd, trots beröm. Trött, trots sömn. Obegåvad, trots många bevis på motsatsen.

Nu vänder det.
Varför? För att jag säger det!

Dags för dagens topplista!
1) Sonen sprang Lidingöloppet, "the Knatteversion" och var så lycklig över sin insats. Jag med!
2) Tog en timma för mig själv, med tidning och macka på café, och skippade det dåliga samvetet över att jag inte städade/umgicks/lagade söndagsstek/jobbade istället.
3) Fyllde på kropp och själ med ett extra långt yogapass.
4) Hela lägenheten full av vänner som kommit och gått i helgen - härligt!
5) Köpte en ny bok "Ta skit och gör det till guld" av Annika Malmgren. Ser fram emot att börja läsa den!

Mera kommunikation

Jag jobbar ju med pr och kommunikation. Borde väl därför känt till denna blogg som Sveriges Informationsförening driver. Men. Det gjorde jag inte... är inte medlem, har alltid känt att de stått lite väl nära "Corporate Communication" och längre ifrån kreativ marknadspr, som ligger mig varmt om hjärtat. Men med nya vd:n Sylvia Nylin blir det kanske en fräschare profil? Hon är en mycket erfaren kvinna som gärna tar nya grepp om kommunikationen. Ska bli spännande att följa - dags att bli medlem...

Hoppsan..

Övertid? Jo, det händer ju. Bra? Inte enligt sonen. Inte enligt träningsprogrammet. Inte heller enligt forskarna, som Johanna skriver om i sin blogg här

Dags att gå hem!

Jag vann!

En tävling på jobbet, ett återkommande event, kollegor som utser kollegor. Jag vann! Blommor, ära och berömmelse. Hurra!

Och så slår det till, med all kraft.
Tvivlet.

"Jag vann för att de andra inte var så starka idag"
"Jag vann för att det inte var hela styrkan på plats"
" Jag vann men dom tycker EGENTLIGEN inte att jag förtjänar det"

???????????????

Jag presenterade ju för f-n ett kreativt, starkt, lönsamt och ambitiöst case! Av dem som var där - många - var jag bäst idag. Och mina arbetsvänner var GLADA! Vänliga! Berömmande och generösa!

Detta tvivel. Denna kritiska röst som slår inifrån, hårdare än alla knytnävsslag.

Vems är den? Var kommer den ifrån?

Hur blir man av med den?
Inte bara hur man bekämpar den utan hur försvinner den på riktigt? Så att impulsen efter en härlig seger inte blir "jo, men..." utan enbart "yes!!! skumpa nu!!"

Hur?

Annars. En bra dag!

Bra idag

1) Jag har varit på gott humör och haft hög energinivå hela dagen!
2) Jag har stöttat kollegor som behöver prata.
3) Jag har haft ett bra samtal med min chef och gått in i det mötet med en öppen attityd och utan ängslan - kändes oerhört skönt för att fortsätta dagen med självförtroende!
4) Släppte tanken på den goda, billiga och präktiga soppan jag planerat att laga hemma och åt hamburgerpicknick i parken med sonen och hans härliga kompis från dagis; så roligt att dom kan fortsätta ha kontakt. Lyckan bubblade när dom berättade om sina skolor och provade hur högt man kan klättra innan mamman och pappan blev röda i ansiktet och väste "kom ner - nu!" Störtkul reaktion tyckte 2 sexåringar på språng:-)
5) Färgar håret ikväll, trots att jag inte orkar. Viktigt att ta hand om sitt yttre, svårare att orka eller hinna med. Prioriterar!

Reflektioner: Fått fina fina beröm från kollegor idag som jag måste komma ihåg och ta till mig, inte avfärda för att genast fokusera på svagheter igen. Blir så lätt kritisk mot mig själv och även om jag säger det i en skämtsam, raljerande ton, så säger jag det. Och gör människor osäkra, inte fulla i skratt. Gör mig själv osäker, inte kaxig och rolig. Ord är makt. Jag ska komma ihåg det.

Spegel spegel

Jag har gått igenom några steg på Mazlows klassiska skala i mitt liv. Att jag nu vill utvecklas personligen och i karriären, det är riktiga lyxproblem! Hur lyxigt påminns jag om när jag läser denna mammas fantastiskt ärliga och brutalt verkliga blogg; som en läsare skrev i en kommentar så blir hennes texter en spegel mot vår egen verklighet, som ibland ter sig lätt och ljus bara genom att få dela andras livsöden. Läs!

Samla ditt nätverk!

Samla ditt nätverk och gör dem till medhjälpare på vägen. När du har satt ditt mål - ett tydligt, tidsbestämt, inspirerande och mätbart mål - fundera då över vilka du behöver ta hjälp av för att komma dit. En erfaren mentor? Någon som kan ekonomi? En god förhandlare? En som utmanar dina tankar och ideér och får dig att lyfta din nivå ytterligare? Någon som ger dig energi och inspiration? Tänk inte på att detta är hela dit liv, att du kan misslyckas eller lyckas... tänk på att detta är ett spel, något lustfyllt och spännande där du kan experimentera "vad händer om jag gör så här?" "flyttar denna pusselbiten, agerar på detta viset, skapar denna kontakten...?" Avdramatisera! Men ta uppgiften på fullaste allvar. Då blir det roligt!

Så sa han igår, min coach.

Och jag är återigen på banan, fylld av lust inför uppgiften. I helgen ska jag sätta ihop ett nätverk och en gång för alla skriva ner mina mål. Ett för jobbet och ett bara för mig. Let the games begin!

När man tvivlar

Ibland undrar jag - hur blir jag en bra mamma? Räcker det verkligen att "bara" älska och orka finnas där, i vått och torrt? Eller måste det till något mer. En magisk formel. Någon som berättar att jag duger, att allt är som det ska?

Det är inte ofta, men ibland undrar jag.

"Abbes pappa" skriver om sitt uppdrag som pappa, och dagen då han insåg att han inte är lotsen, inte läraren, utan eleven - examinatorn är barnen. Så befriande! För den feed-backen är ju omedelbar och oförvanskad. Är det bra så är det bra. Behövs någon ytterligare ansträngning märks det.

DET är bra!

Har du gjort det du ska?

Nu närmar det sig nytt besök hos coachen. Det kom för någon vecka sen ett mejl, med saker att tänka igenom innan besöket. Har precis öppnat det mejlet, såhär några timmar före... "Har du gjort det vi kom överens om förra gången?" Lyser första frågan mot mig. Man kan välja. "Ja". Eller "nej".

Nej.

Ok?

Hur ska jag bortförklara det? Finns det inget att skylla på? Någon? Letar febrilt i mitt sinne, innan jag kommer på det. Det är ju JAG som tagit kontakt med coachen. JAG som betalat massa pengar för att gå dit. JAG som vill utvecklas.

Fan också.
Finns inget, ingen, att skylla på. Bara till att göra jobbet. Eller slänga pengarna i sjön.

Tänker lite i smyg att detta är symptomatiskt, åtminstone när jag inser vad jag svarar på frågan: "Vilka utmaningar står du inför härnäst?" Mitt svar:
- Att sätta upp tydliga slutmål för året och att skapa strukturerade vägar dit – vägar med delmål så att jag kontinuerligt kan berätta VAD jag åstadkommer och VART det kommer att leda. Jag vill finna en metod för att skapa ett strukturerat arbetsflöde i vardagen.

Borde lägga till; "och att använda den där metoden när jag finner den!!!!"

Skrämsel och ljuvliga dofter

Alla skräms och är skrämda med och av svininfluensan denna höst. Det finns hemsk, uttorkande och stinkande sjukhussprit på alla toaletter på jobbet. Så att vi inte ska smitta varandra. Stark illaluktande tvål och sjukhussprit - det är livet på jobbet det!

Nej, jag vill hitta ett alternativ, behöver väldoft i min vardag. Ska prova denna naturliga hand-rengöring från engelska märket Nougat!

Hand Sanitiser

Utmaning

Ok. Imorgon smäller det. Min första halvmara. 2 mil. Och lite till... Att springa har gjort mig starkare, gladare och kanske till och med lite snyggare. Nu ska jag utmana mig själv och springa längre än någonsin, bli tröttare, stoltare och coolare - när jag sprungit i mål ska jag skryta glatt om min bedrift. Förmodligen inte om tiden:-)) Och hoppas det inte blir som i gårdagens dröm - att jag inte hann i mål utan fick ta bussen hem...

Myrra och karriär?

Förutom att jag alltid får lust att gå på spa när jag läser Heidi Rovéns blogg Spa:banken, så blir jag ofta även inspirerad på ett oväntat sätt. Hon berättar så engagerat och det är härligt att själv få ta del av en liten del av denna passion för sitt ämne och de människor hon möter. En påminnelse om att inte tappa kontakten med det som ledde mig in på den karriärväg jag färdas utefter, eller en temperaturmätare på om jag är på rätt spår. När jag läste om spaägaren, parfymmakerskan och musikkompositören Ida från Paris fick jag en sån stark känsla! Jag hoppas att jag orkar behålla greppet om min glädje och min kreativa kraft - DET är min styrka, inte en examen från handels...

Tänk om hela karriären skulle handla om dofter? Jag som är galen i eteriska oljor...:-)

Först är bäst! Eller?

Ett blogginlägg tar upp den hets många upplever, där livet är en tävling och det vi tävlar om är att hämta först på dagis, först på skola och fritids. (och kanske samtidigt tjäna massor av pengar, ha en stimulerande karriär, vara skitsnygg i designerpjucks och ha nyfönat hår varje morgon..)

En dag skulle jag göra mig till och hämta tidigt. Så att vi kunde ha det så myyysigt ihop, jag och lilla skrutt. Dök upp hela två timmar före vanlig tid - och fick en utskällning utan dess like. Jag var inte vatten värd. "Får inte jag leka med mina kompisar? Vill du inte att jag ska ha roligt eller?"

Den dagen slutade jag ha dåligt samvete. Så skönt!

Mår barnen bra så mår dom bra, varför problematisera det som inte behöver målas i svarta toner. Mår dom inte bra så löser man det. Eller hur?

Gin & tonic!

På tal om nedan nämnda Göran Adlén (vars bok "Lev ditt liv med mod och passion" jag verkligen kan rekommendera!)

måste fundera på...

Måste först och främst stryka ordet "måste" ur rubriken. Har just läst ut Göran Adléns bok "Lev ditt liv med mod och passion", och inser hur lätt vokabulären blir en snitslad bana att försöka styra sig igenom, snarare än att orden verkar med kraft MED mig på vägen. Måste ska bli "vill".

Så. Jag vill fundera på allvar över det här med att gå till en coach. Över min vilja att bli bekräftad och vara duktig. Gick alltså på ett första prov-samtal till en karriär coach, för att jag vill föra vissa samtal utanför både arbetsplats och hemmet, jag vill kunna ta mer plats och känna mig tryggare i både min roll och bland mina kollegor. Så långt allt gott. Coachen föreslog att vi lägger upp ett schema med 6 st träffar under höst och vinter. Jag betalar i förskott. Jag säger "ja" och slänger glatt iväg 5000 spänn. Utan att fundera över om jag verkligen behöver just 6 gånger? Jag menar, det är ju ingen terapi jag vill ha. Utan att fråga över vad som händer om jag anser mig klar efter tre träffar?

Nu har jag varit där en gång och jag börjar redan undra vad jag ska fylla 6 tillfällen med. Inte för att coachen är dålig, utan för att jag är en sån person som löser mycket på egen hand och redan när jag bokat tiden började en intern process hos mig, och nu efter att ha varit hos coach en provgång och en riktig gång, märker jag att det är stor skillnad på hur jag reagerar och tänker. Inte jättebra, inte alls, men ändå. Mycket bättre. Och då undrar jag över just detta - varför ifrågasatte jag inte så många tillfällen på fakturan på en gång? Är min längtan efter att vara omtyckt något som gör mig till sittande måltavla i alla förhandlingar? Skrattade denna coach sig fördärvad hela vägen till banken?

Personligt mål: att aldrig mer ge bort mig själv i förhandlingar, oavsett om det gäller löneförhandling eller om fakturor, tjänster eller annat. No more mrs nice:-))

Nostalgi

Tänk att detta var den barntv man växte upp med! Långsamma rörelser, få ord, lååååånga klipp och ännu lääääängre pauser. Helt underbart, och 5-åringen älskade det. Blev trött av det istället för uppjagad som av modernare program. Njut!

Pernilla W - vad ska man tycka egentligen?

Jag har länge brottats med frågan om vad man ska tycka om P W egentligen. Är hon begåvad eller inte? Har hon för många barn, för färgat hår, för mycket smink eller för barnsligt skratt? Syns hon i för många tidningar? Bloggar?

Kanske.

Men - I like her! Varför? Hon ser sitt jobb som artist som ett yrke jobbar kanske hårdare än de flesta. Hon har ett stort hus, 4 barn och tar hand om den karusellen på egen hand. Hon utstrålar värme men är förmodligen en tuff tjej vid förhandlingsbordet. Hon ber inte om ursäkt för sig. Aldrig. Jag gillar hennes blogg, hennes hem och hennes inställning till livet.

Respekt. Inspiration! Snudd på förebild...

åh nej. ok. nästa grej!

Ibland vill man så mycket, ibland säger man för mycket, ibland blir det bra och ibland känns det fel. Idag var en sån dag. Då det jag sa blev på ett sätt så att jag helst vill ringa alla och förklara närmare, utveckla och ta tillbaka.

Det går ju inte. Gjort är gjort.

Djupt andetag, tänk att nästa gång blir det bättre. Så. Nu finns bara morgondagen, nu finns bara nya möjligheter!

Men f-n vad det svider när man helst vill vara perfekt varje gång...

Skönheten i provrummet

Såg en underbar klänning, i en nästan magisk ton av blått och plommon. Gick till provrummet och den unga, smala och supersöta expediten på fina varuhuset kommer förbi, frågar hur det går. Tittar på klänningen, tittar på mig. Så utbrister hon "Oj. Vilka fantastiska ögon du har!"
"Äsch, dom är ju så konstiga, nästan röda", säger jag lite generat.
"Nej, dom är nästan som håret - nougatfärgat med inslag av kastanjerött. Wow" fortsätter hon.
"Håret.. du menar mitt gråa slitna..?"

Så hejdar jag mig. Hör mig själv. En vänlig medmänniska som spontant ger mig underbar värme och uppmärksamhet på en vanlig tisdagkväll, och jag slår ner henne verbalt. Sätter upp skölden och gör som jag brukar, tror inte på det. Jag tar ett djupt andetag och säger med stadig röst och blicken riktad mot just henne; "Tack. Vad snäll du är, nu blev jag glad".

Läste ett blogginlägg som tar upp just detta, hur vi uttrycker oss om oss själva, inför andra. Jag är inte alltid så snäll mot mig själv. Ska sluta med det. Ta emot det fina. Vara försiktig med vad jag säger och hur jag säger det. Ord räknas.

Självklart köpte jag klänningen!