Åh, bröd!

Kanske är jag den sista brödälskaren att upptäcka denna blogg, men jag är redan fast! Jag som kan ta en halvtimmas promenad på lördagmorgon för att köpa bröd på favvo-bageriet, jag som tycker att degsättning och knådning är som meditation och som hävdar att kanelbullar, nybakta och med MYCKET smör och kanel kan stoppa både skilsmässor och krig... vem kan vara arg på den som bjuder på en ljuvligt doftande bulle?:-)) Jag ska baka detta bröd i helgen!

massa frågor hos coachen

Idag ska jag till min coach för första gången. Han har för detta tillfälle skickat en mängd frågor att svara på, för att förbereda både honom och mig. Suck. det är ju anledningen till att självhjälpsböcker inte funkar på mig - jag orkar helt enkelt aldrig tänka ut eller skriva ner svar på alla kloka frågor vars svar kommer att ge insikt och förståelse. Men nu jäklar, nu är jag på gång! (betalar man så mycket måste man ju göra hemläxan:-))

Fråga från coachen:

Först, beskriv dig själv.

Lätt att svara på! 38 år, gift, ett barn. Jobbar idag som PR-chef på större företag med verksamhet i flera länder, har tidigare frilansat som journalist och fotograf. Kreativ. Resultatinriktad, men även relationsbyggande. Rastlös – har hittills varken bott på samma plats eller haft samma jobb mer än tre år. Samma man i 11 år dock☺ Familjen är central, oerhört viktig för att jag ska må bra. Älskar att röra på mig, både fysiskt och mentalt, springer, yogar, inreder, städar, läser, samtalar, funderar, pratar pratar… Söker återhämtning i naturen, både i skog och på hav.


Vilken förändring skulle du vilja göra i ditt liv just nu?
Minskad oro, ökad känsla av självklarhet, pondus och ”makt” över min situation och mina reaktioner på jobbet.

Vad får dig att känna glädje, passion eller flow?
Familjen, kärleken,
Färger, ljus, skuggor, former och känslor som förmedlas via bilder, inredningsval, naturen
Att skriva och fotografera
Att delta i en kreativ process i en dynamisk och tillåtande grupp, t ex att skapa en kampanj eller en tidning eller ett evenemang tillsammans
Att jobba med något som känns viktigt även för andra än mig själv, t ex välgörenhet eller ledarskapsfrågorna som projektledare, när jag ska få teamet att både må bra och prestera på topp
När startskottet går i ett lopp och jag sticker iväg, eller när jag kommer tillbaka från en löprunda och har utmanat mig själv i hastighet, distans eller helt enkelt för att själva upplevelsen var så häftig, oavsett om jag springer i stan eller mitt i skogen
Glädje är också att få fram ett så bra resultat på jobbet att det uppmärksammas extra – vill prestera men även att det ska synas


Får se om detta kan leda någonvart:-))

Säg inte att vi är så här...

Livs-, skönhets och karriärråd från kvinnotidningsvärlden... Jag älskar ju magasin, men märker hur jag tröttnar mer och mer, blir selektiv och säger upp de flesta prenumerationer. Har funderat så på varför? Tycker att Karin, Ketchupmamman, ringar in det perfekt!

Yummie!

Hur väcker man liv i en produkt och ett varumärke som funnits ett tag och behöver komma högre upp i konsumentens medvetande igen? Faller för de vanliga knepen med "ny formula" eller "bättre recept"? Känns lite trött och oinspirerat. Men så kommer min favvo-parfym med ett nytt grepp som känns fräscht och roligt, om än lite dyrt... Men på köpet kommer både estetik och väldoft, så nog kommer det att bli en flaska i höst. DN:s Malin Crona tipsar om DKNY:s nysatsning på parfymen "Delicious" i höst här.

Vila, vad är det?

Fångade upp ett intressant boktips på bloggen "Inre träning, Yttre träning". I boken "Vila, om den sköna konsten att varva ner" berättar psykolog Marie Söderström om hur man kan uppnå skön balans och få mer ork till det liv man ju gärna vill orka leva, med intressant jobb, härlig familj, roliga fritidsaktiviteter och gärna många portioner underbara vänner... Denna boken ska jag köpa!

dags att bli inspirerad

Det drar ihop sig till Tjejmilen och jag känner mig lite trött, har lite ont i kroppen och är lite allmänt gnällig. Dags att rycka upp sig. Dags att bli inspirerad. Såg denna intervju med paralympic sprintern Aimee Mullins och kände att..

... mina små bekymmer är just det. Små. Extremt små. Imorgon ska jag njuta av att springa runt Djurgården med mina vänner!

Hur ska det gå?

Läser intressanta diskussioner om coacher på bloggen Networking. Jag tänkte ju själv börja hos en karriärcoach nästa vecka och ska då betala ett antal tusenlappar för att gå dit under hösten. Jag har dock redan märkt skillnad, bara att ha tagit beslutet har startat en process inom mig som är mycket positiv och härlig att uppleva. Då börjar ju frågan om jag verkligen behöver gå till coachen poppa upp... jag kan ju köpa ganska snygga skor för samma pengar:-)

Men de förberedande frågorna han skickat mig har jag fortfarande bara skummat förbi, det känns jobbigt att tänka på och motståndet är ganska högt.

Just därför ska jag gå. Och snart ska jag svara på frågorna oxå!

Intressanta tankar

Väldigt intressant inlägg om jämställdhet läste jag nyss på bloggen "Skriet från kärnfamiljen". Kände igen mig, men har aldrig tänkt just de tankarna. Förrän nu. Att vara jämställd, det är på något sätt även kvinnans lott. Och om männen inte är jämställda ska vi förändra dem, fast ändå inte eftersom man aldrig får lov att vilja förändra någon... Om männen inte är jämställda får kvinnan skylla sig själv som valt så tokigt och kan ibland nästan förväntas lämna honom, eller åtminstone tycka att hon lever i en mycket dåligt relation.

Jag älskar att vara ute med båten. Men skulle aldrig vilja ge mig ut själv. Ingen skulle dock bli gladare än min man om jag tog skepparexamen. Frågan är då om han kommer att ta "packa för alla väder, ta med torra lakan, rätt leksaker, gott fika och tillräckligt med mat"-examen?

Jaha!

Kom plötsligt att tänka på... När jag går till jobbet, någonstans halvvägs där, så glömmer jag allt annat. Jag hinner inte ringa privata samtal, surfa på Aftonbladet, glömmer att gå till läkaren eller att sticka iväg och göra ärenden... Jag är på jobbet till 120 procent.

Men när jag kommer hem. Är jag då hemma till 120 procent? Hur ofta har jag suttit i soffan och lyssnat på sonens glada pladder samtidigt som jag tänker på det som varit eller det som komma skall, mejlat, tagit samtal och kanske försökt fila på en presentation? Jag har funderat så mycket på den där balansen jag så gärna vill hitta och här är den, mitt framför ögonen på mig. VAR DÄR DU ÄR, skriker den till mig.

Jobbet, ni har mig när ni har mig.
Familjen, ni har mig när ni har mig. Till fullo. Allt annat känns bara korkat.

Snabbare, fortare, mer...

Vi springer så fort på jobbet, gör massor massor hela tiden i högt tempo. Det är kul, men framkallar en hel del intressanta reaktioner. En sak jag funderat över är att i vår ledningsgrupp sitter bara komptetenta, erfarna kvinnor och män. Alla kommer med sin del av pondus och respekt. Så kliver chefen C in i samtal och gör dem till förhör, gärna inför öppen ridå, med ett batteri av ifrågasättanden, utan tillstymmelse till bekräftelse på att något är bra eller uppskattat. Då, ibland med väldigt subtila signaler, blir dessa kvinnor och män till barn. Man blir ett barn utskällt av fröken inför klassen och det finns inget man kan göra. Försvara sig? Anses svagt. Gå till anfall? Anses okontrollerat. Stå upp för sin sak och sin expertroll på ett lugnt och trovärdigt sätt? Ja, vi försöker. Ibland lyckas vi.

Varför är det så svårt i denna grupp att behålla sin pondus och sitt lugn? Istället blir man passiv och tyst, rädd att sticka ut och bli nästa upp på podiet för att frågas ut...

Det slog mig just att det kan handla om TID. Tid för reflektion och eftertanke, tid att sortera ut sina tankar och skapa sig en egen uppfattning i frågan och kunna driva en egen linje med lugn och trygghet. Den tiden finns inte. Då blir det nästan obehagligt när C ställer en mot väggen med sina frågor/förhör i sin ledarstil som INTE är "management by klappa på huvudet" direkt:-).

Därför ska jag sova, yoga, jogga och gå på massage innan nästa ledningsgruppsmöte, för att få distans till dramatiken på jobbet. Det tror jag är bättre än att slita halva natten med en powerpointpresentation som inte tillför särskilt mycket.

Är det på riktigt?

I en stuga långt bort från stan, utan ljus, utan brus och utan sirener i natten går jag ut på det blöta gräset. Känner doften från lavendel och liljor som tankat värme hela dagen. Böjer huvudet bakåt och tittar upp mot himlen. Allt är stilla. Miljoner stjärnor, en och annan satellit, inget som stör. Känslan av livets storhet blir enorm, min egen litenhet med ens en skarp kontrast. Hur kan jag bekymra mig om utseende, karriär eller hur mitt hem är inrett i skenet av att stjärnhimlens glans? Hur kan jag INTE bekymra mig? Här mitt i natten får jag perspektiv som svindlar och suger till i magen av något som liknar ren lycka.

stjärnorna lyser och jag känner mig fri. Går in i stugan, pussar min son god natt och kurar under täcket nära min man. Jag är lycklig!

Inskolning

Sonen börjar skolan. Älskar det. Vill inte gå hem. Mamma, som fortfarande minns den fasansfulla inskolningen från dagis vill ändå att han går hem tidigt första veckan. Så nu sitter vi här i köket och han undrar varför...? Passar på att lyssna på ljuv musik från laget i våra hjärtan! Tja, sånt här händer tydligen när man får söner... man börjar gå på fotboll, får ett lag och lyssnar på supportertoner:-)

Gatlopp

Där. Där gick starten för min grupp och igenom dånande musik och dimma från rökmaskinerna sprang vi fram i ösregn på Stockholms gator. Mitt på gatorna, nästan mitt i natten. Hela jag fylldes i den första stunden av en enorm lyckokänsla, tänk att jag är här, tänk att benen bär, tänk att jag orkar och vill vara en del av detta böljande gröna hav av människor med benen fulla av spring! På en tid jag är riktigt nöjd med och med ork kvar i benen för att fortsätta springa hem också fullföljde jag mitt första Midnattslopp, men inte det sista. När jag kom hem tänkte jag att jag är stark, jag är modig och jag är en sån som kan vända en motgång till framgång. Den utmaning på jobbet som på morgonen nästan kändes övermäktig känns nu hanterbar, jag börjar se en väg framåt och en plan tar form. Allt medan fötterna trummar mot asfalten och lungorna fylls med friskt syre. Jag är så tacksam för mitt liv.

Bästa medicinen

Klockan är fem minuter över sju på morgonen och jag stänger tyst dörren efter mig. När jag kommer in... Sonen vaknar till, ropar: "mamma, var har du varit?"
"Ute och sprungit älskling!"
"Varför?"
"För att det är så skönt, så otroligt skönt!"
"Mamma, blir du glad då?"
"Ja!"

Ja, för det blir jag. Sömn, kärlek och att springa, träna, ta ut mig - det gör mig glad! Oron försvinner långsamt bort. Asfalt mot fötterna är bästa medicinen!

Oro och åska

Massa möten idag. Bra resultat! Men oro i kroppen, oro i själen. Har sovit för lite, känner mig inte riktigt "med" i tanken. Ett möte i en grupp om cirka tio personer, kunde varit så roligt, så kreativt, så givande. Istället ensidig kommunikation, spänd stämning och tankar som hölls tillbaka. Jag satt tyst. Avvaktade. Frågade något, genast känslan av att "leader of the pack" inte var nöjd med att någon tog för sig. "Jag vill så gärna ha högt i tak" säger man, sen utstrålas precis tvärtom. Gruppens alla medlemmar slutna och osäkra. Varför? Och varför reagerar jag så här? Så ängsligt... Detta behov av att bli sedd, uppskattad och omtyckt, var f-n kommer det ifrån? Tror jag vet, och nu är jag trött på det.

Detta ställe är inte för mig att trivas och känna mig trygg på, detta ställe är till för att utbilda, pröva och härda mig. Känns det som idag. Ok då, jag antar utmaningen!

Och ute åskar och blixtrar det...

Sex bra bloggar

Tänkte skriva om min första stund hos coachen. Om hur befriande det kändes att formulera sig, hur stark jag blev bara av att sitta där och värdera mig själv så högt att det är värt pengarna, tro på mig själv så mycket att jag vågar. Men jag orkar inte. Är helt slut, svårt att tänka klart en tanke. Tipsar istället om några andra bra bloggar att läsa medans mina hjärnceller vilar upp sig! Enjoy!

1)Mentala bloggen - Olof Röhlander, mental tränare, peppar och inspirerar dig

2)Blogg om personlig utveckling och karriär

3)Husmusen - Frida Berglund är en av Sveriges bästa och mest kända inredningsbloggare

4) Terapeut, inspiratör och coach Jana Söderberg bloggar om livet och föräldraskap

5) Bisonblogg, om media, marknadsföring och sociala medier

6) Sara bloggar personligt om Träningsglädje!

Benens magi

Du är trött. På lite smågnälligt humör. Benen känns tunga, huvudet hänger och tanken är trög som tjockflytande honung. Du tänker sätta dig i soffan. Zappa lite. Kanske ta ett glas vin, surfa på datorn och möjligtvis orkar du masa dig upp till slut för att plocka ur disken ur maskinen som piper oavbrutet.
Men.
Så tänker du en annan tanke.
"Jag har ju bestämt mig."

För att resten av livet kommer att handla om att må bra, göra bra saker och våga vara obekväm för stunden, när belöningen väntar runt hörnet. Därför ska du nu ta för dig mer av livet. Därför ska du löneförhandla som en kung! Därför slänger du fjärrkontrollen i lådan och sticker ut i springspåret istället. Kör intervaller. Fortsätter någon kilometer extra, bara för att du kan!

Hemma igen känns soffan plötsligt välkomnande, ett glas vin med partnern när ni summerar dagen som otrolig vardagslyx - tänk att ni har varandra - och TV:n kvalitetstid med "So you think you can dance", där det förmedlas livsglädje i kubik genom rutan.

Yes!
God natt.

Coach - bra eller bluff?

Imorgon är det dags för mig att träffa en coach. Jag är generellt skeptisk till coacher, tycker allt för många verkar använda det mer som egen terapi och ältar sina egna upplevelser till förbannelse. Det som flaggas som "inspirerande berättelser" blir mest bara gegga och ständig upprepning av en upplevd oförrätt, en livskris eller dagen då de sprang head on rakt in i väggen. Nu vill dom hjälpa andra...

Nåja. Även en skeptiker och gnälltant kan väl ändra sig?:-) Har hittat en coach som utlovar lång erfarenhet av ledarskap och karriärrådgivning, konkreta frågor och goda resultat. Ända sedan jag bokade tiden har jag dock frågat mig själv: Varför? Vad vill jag få ut av detta egentligen? Tur nog har jag haft några veckor på mig att fundera på saken och det som började med "Jag vill ha högre lön och större trygghet, inte ta skit, inte vara rädd och ta plats i den manliga ledningsgruppen, jag vill vara snygg, vältränad, glad, bra - bäst! - mjuk, stark, kreativ, logisk..." allt i en enda stor tankesoppa, det har nu slutat i:
"Jag vill ha högre lön och en utstrålning som är trygg, professionell och ändå lite varmare än gängse chef på min arbetsplats. Jag gör en stor del av jobbet genom att vara närvarande i min familj, unna mig själv träning, mat, sömn och ett härligt liv - genom att må bra och ha en plattform att stå på blir jag mindre sårbar. Av coachen vill jag nu ha hjälp att hitta struktur. I mitt jobb leder jag dagligen flera projekt och i min personlighet är jag kreativ, snabb och har massor av idéer. Jag behöver, längtar efter, en metodik som gör att jag kan utnyttja, och inte fastna i, dessa styrkor. Jag behöver hitta ämnen sätt att mäta min framgång; min chef säger inte "Vad bra att du är så bra på att ta nya kontakter, finna mötestillfällen och skapa idéer". Nej, han säger "Var är resultatet?" Show me the money! Jag ska hitta det som gör mig stramare, mer strukturerad, resultatinriktad, metoden som gör att jag kan föra min kreativitet framåt i en tydlig riktning och som ger mig högre lön."

Lätt, eller hur!

Till make och son

Lämnade en lapp på köksbordet, kunde inte låta bli...
"Min morgon: upp 05:45, ett glas juice. Sprang 40 minuter i morgonsolen. Frukost, lite tidning, dusch. Klä på sig och gå till jobbet. Tid 08:00.
Er morgon: ZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz:-)"

Dom har fortfarande semester. Inte jag. Bitter? Avis? Inte jag...

Ha en skön dag!

På löpsedeln?

Mentala tränaren Olof Röhlander skrev tidigare i år på sin hemsida om en löpsedel han tryckt upp om sig själv, till sig själv. "Olof årets talare"! För att bli inspirerad, motiverad och skapa en känsla av riktning, tydligt vart han är på väg. Och så ställs den retoriska frågan, "Vilken blir din löpsedel?". Alltså, vad vill jag som kan sammanfattas i ett klassiskt löp, som är:
Tändande
Tydligt
Tidsbestämt

Spontant så vet jag inte. Vilket är något av en grundproblematik. Så mycket är roligt, så många idéer snurrar omkring i skallen, det känns ibland härligt och ibland bara sjukt ofokuserat. Kommer nog inte på min egen löpsedel just idag. Men den här frågan tål att tänkas på och återkomma till.

Yes!

Det funkade! Sömncd-skrället funkade! Jag lyssnade och somnade som en stock, sov djupt i nio timmar. Som att få livet tillbaka, hurra! Får ni någonsin sömnproblem, SPRING till Apoteket och köp en cd med mental träning för att få bättre sömn.

Tänkte skriva något om just detta, men min granne har precis inlett en stön, stånk och flämt session där hon ylar som en porrstjärna rakt ut genom sitt väldigt öppna sovrumsfönster. Hela innegården ekar. All annan aktivitet stannar upp..:-) Barnen håller inte för öronen, utan fångar i denna sekund upp ALLT som vuxna tänker men inte säger, och så dyker det upp när man minst anar. Som t ex för Abbes pappa i grönsakslandet!

Once again!

1. Vad har jag gjort bra idag?
Köpte en överrasknings-födelsedags present till min gulliga kollega. En liten sak, symbolisk, som jag förknippar så starkt med henne - hon blev jätteglad och då blev jag också jätteglad!

2. Vad är det roligaste som har hänt idag?
Lunch och sen dessutom fika i solen med mina härliga kollegor!

3. Vad är jag tacksam över i mitt liv just nu?
Att jag gick till Apoteket och köpte en CD med mental träning för bättre sömn. Måste bryta den här sömnlöshets-spiralen nu, står inte ut. Inte blir man snygg heller direkt:-) Ska prova om det funkar nu!

Sömn, sömn, sömn...

Jag har ibland svårt att somna. Ligger gärna och tänker på jobbet, händelser som varit, ska vara eller så flyger fantasin iväg fullständigt. Känslorna kopplas på, kroppen reagerar, sinnet är på spänn. Och så tickar klockan på... Lars-Erik Uneståhl, en nestor inom mental träning, har en CD för tekniker att hantera sömnen. Till exempel kan man, bör man, "ställa in" hjärnan på positiva vibbar innan sängdags. Svara på de klassiska frågorna, men nu kanske inte så mycket för att bli en bättre människa utan för att kunna somna helt enkelt. Så:

Här kommer tre frågor du kan ställa till dig själv innan du ska somna:

1. Vad har jag gjort bra idag? - Ätit pasta, glass och somnat på soffan efter middagen!
2. Vad är det roligaste som har hänt idag? - Skön lunch med kollegorna i solen, så här innan stressen greppar tag i alla igen.
3. Vad är jag tacksam över i mitt liv just nu? - Åh, lätt. Min fina lilla familj. Och gamla vänner som jag funnit kraften att återkoppla till och som utan frågor öppnar sin famn på nytt. Kärlek!

Ledas eller leda?

Att leda sig själv. Mig själv. Det låter så enkelt, vem ska protestera liksom? Men är så svårt. Jag vill så mycket, har så mycket idéer, så mycket kärlek, sån stor vilja att lyckas. Eller är det att vara till lags och få beröm? Vilken skillnad. Att vilja lyckas, då anar jag ord som självrespekt, disciplin, resultat, empati, omsorg och strävan. Att vilja få beröm.. oj, helt andra ord. Oro. Ängslan. Osynlighet mellan topparna, istället för tid att reflektera, föda nya tankar och öka kvalitén på nedlagt arbete skapar det snarare dalar. Höga toppar har jag ju ofta när projekten lyckas! Hur djupa blir då dalarna?

Beröm är härligt och nödvändigt, men jag måste ändra mitt tankesätt. Min attityd. Mina behov. Hur svårt kan det vara?:-)

It's all about results. It's all in your philosophy, your attitude and your discipline. Hear hear!

Hittade detta klippet på mentala tränaren och föreläsaren Olof Röhlanders Mentala Bloggen

Viljan att lyckas

Första dagen på jobbet idag. Trött nu. 450 obesvarade mejl, och en uppsjö obetalda fakturor att ta itu med. Och så tankarna på att räcka till. Att duga. Vara tillräcklig. För det finns så mycket att göra. Det är så konstigt... innan detta jobbet, som jag faktiskt är väldigt glad över och jäkligt bra på, hade jag en slags tro på att jag kunde klara allt. "Varför är hon chef, det borde jag vara"?, "Det där föredraget kan jag göra bättre"...:-) Nu. Nu tvivlar jag varje dag. Känner att det inte finns utrymme att göra minsta misstag, inte rum för utveckling, när som helst brister det.

Men detta ska ändras. Jag har bestämt mig - no more tvivla på mig själv och utstråla osäkerhet eller inte ta för sig ordentligt. Därför träffar jag en coach nästa vecka. Därför anstränger jag mig för att umgås med coola, snygga och supersmarta yngre karriärkvinnor, som aldrig ens skulle tänka tanken att INTE ställa krav på lön, titlar och möjligheter. Därför har jag nu en äldre, erfaren mentor.

Och så har jag hittat en mycket inspirerande blogg av smarta, reflekterande killar i karriären och livet - Alfahanne ska jag återkomma till!

Wow!

Och nu sitter jag här med tårarna strilande nerför kinderna. Så fint, insiktsfullt och så j-la svårt att samla kraft för att tänka på sin egen ändlighet. Läs Kyrrylins text och njut!

Den svenska mannen?

Detta är ingen modeblogg, långt ifrån. Men ändå..

... såg precis en man med begynnande flint, tvärrandig tröja och illasittande jeans passera förbi. Han hade mobiltelefonen fastspänd i bältet. Han hade magväska. Han hade foppatofflor. Han hade tubsockor. Allt samtidigt.

Oj.