En av mina vänner är en stor, trygg och otroligt snäll man som aldrig skulle göra en fluga förnär, alla barn spontant tar till sitt hjärta och som är den lojalaste vän som finns. Han har också en lätt neurologisk störning, vilket gör att han inte tänker, pratar eller alltid tar sig fram i livet i samma tempo som "normala" människor.
På en arbetsplats blev han mobbad. Vuxna människor pratade högt om honom i nedvärderande ord. Vuxna människor kastade saker på honom. Vuxna människor satte sig aldrig bredvid honom på lunchrasten. Chefen såg. Chefen lät det bero. Nu har min vän slutat där - den logiska intelligensen må vara ganska låg, men integriteten och det sunda förnuftet är tack och lov högt!

En av mina vänner är en stor, trygg och otroligt snäll man som aldrig skulle göra en fluga förnär, alla barn spontant tar till sitt hjärta och som är den lojalaste vän som finns. Han är en mycket begåvad chef, omtyckt av anställda och respekterad av kunder. Han är också bög och transvestit, vilket gör att hans liv tar omvägar jämfört med "normala" människor.
En kväll var han på väg hem från en ovanligt lyckad kväll med vänner på stan. Då, från skuggorna bland husen, kom ett gäng vuxna människor som tyckte att min vän borde leva sitt liv på ett annat sätt. Ett sätt som inte var avvikande eller provocerade dem så hårt. Vuxna människor valde denna kväll att misshandla honom så att han fick vårdas på sjukhus i flera dagar. Vuxna människor i närheten såg på, men valde att låta det bero. Nu är min vän mitt i karriären, och han är vackrare än någonsin i sina klänningar och peruker! Men han har skyddad identitet och går inte längre själv hem från krogen. Rädslan är en ny vän.

Vi andra. Vi vuxna människor. Vi som inte är medmänniskor utan bara ser på. Vi som mobbar, slår och sparkar. Vi som inte vet. Vi som inte vill veta. Vem vill vi egentligen vara? Vem är du?

Hämtar kraft

Fick en dipp. Inte ett krispigt chips i en krämig dipp, utan en rejäl tränings-svacka. Från "åh, jag kan knappt bärga mig till imorgon då jag får springa en mil igen" till "äh, jag tar en macka och provar imorgon/dagen efter det/dagen efter det...". Bör åtgärdas. Söker inspiration och hittade denna käcka, pigga och glada kvinna som älskar att träna och äta nyttigt. Först blir jag lite bitter och tänker att hon säkert inte har elaka barn som håller henne vaken hela nätterna, eller jobb som gör att man ständigt måste tänka ut strategier för att orka, hinna, prestera. Sen får jag dåligt samvete och lovar mig själv att vara snäll mot min man OCH springa. På samma dag.
Imorgon alltså!

Borde. Men..

Borde springa en mil. Borde verkligen det. Men har börjat blogga för en vecka sen och har nu utvecklats till en värre kopia av Alfons Åberg. "Ska bara"... Suck. Hittade istället en annan blogg med ord som Kungsholmen, Hantverkargatan och Stadsmissionen i. Åååh, nostalgi - vill hem. Nu! Semestern har ju ändå bara frusit inne, måste snart sälja halva hemmet på Blocket så att vi istället får råd med en fet Thailandsresa i vinter. Som alla andra. Eller så får det bli en thaimassage för 300 spänn istället...

Tankar nya tankar

Lämnade sonen och åkte med maken till stan. Satte oss i bredvid varandra i sköna skinnfåtöljer på Siam Relax i Göteborg och fick varsin behandling. Han händerna (jag hade bokat, han hade själv aldrig kommit på tanken...) och jag fotmassage, som till slut även inkluderade ben, rygg, axlar, nacke och skalp. Det blev visst hela kroppen? Hon kanske kände att jag hade massor av muskelknutor och behövde mjukas upp, massagen var en av de bästa jag fått!

En av de stora fördelarna med att åka på spa och gå på behandlingar är tystnaden. Att bara ligga tyst samtidigt som någon pysslar om kroppen lämnar utrymme för tankar som aldrig letar sig fram till medvetandet annars. Intressanta tankar. Oroväckande tankar. Härliga tankar. Självklara tankar. Nya tankar. Det är min spa-terapi. Och jag tror helhjärtat att det hjälper mig behålla både integritet, förstånd och själslig förankring när vindarna blåser på jobbet, alla är pressade av kristänkande och det aldrig händer att jag går hem och är KLAR. Spa för att gynna karriären? Yes!

När jag längtar...

....hem till västkusten läser jag gärna bloggar från den sidan världen. Till exempel copywritern Ulrikas blogg, hon lyckas alltid hitta en intressant och rolig vinkel på ämnen som ibland är helt vanliga och ganska ointressanta innan Ulrika skrivit om dem och vänt och vridit lite på begreppen. Inspirerande, intressant, rolig och aktuell läsning!

Mormors saft

Jag sitter i sommarträdgården hos mormor, under äppelträdet, dricker hennes hemgjorda saft. Äter hennes nybakta bullar och pratar om livet som varit, dom vi älskat och mist, dom vi älskar och försöker fostra till fina människor, planer för hösten och planer för framtiden. Ser helt plötsligt allt så tydligt. Älskade mormor, som levt så nära mig hela livet, har en framtid som hela tiden krymper. Ett liv som består till allt större del av minnen. Dagar som gått. Insikten skär knivskarpt i magen. Tiden är räknad. En dag, ett år eller tio - det kan ju ingen veta. Men vi vet. Att dagen kommer närmare.

Och här sitter jag i sommarträdgården och funderar på att det kommer bli tufft på jobbet i höst, att jag vill ha högre lön och att jag vill ha en ny soffa i den nya lägenheten...

Livets kontraster. Bullen fastnar i halsen och jag vill mest bara flytta hem, krypa upp i mormors famn och viska att jag älskar henne. Varje dag.

Bloggterapi

Hahaha, just när jag tänker att ett problem.. jo, faktiskt, ett problem. Är att jag är för nöjd, för icke-missnöjd, borde irritera mig på fler saker så att förändring faktiskt sker. Då hittar jag fram till bloggen som är rena rama terapin för såna som mig! I'm a follower från och med nu!!

Blogg att älska till

Missa inte att läsa Fred Forsells krönikor - jag läser inte tidningen Amelia där han jobbar, men upptäckte hans blogg häromdagen och det är otroligt högt läsvärde att njuta av!

I en artikel i Aftonbladets Wendela berättar stressforskaren Alexander Perski om hur kvinnor försöker åstadkomma det omöjliga, nämligen att vara PERFEKTA. Ingen har lyckats med det och ingen kommer någonsin att lyckas. Ändå kämpar vi hårt med att skura, damma, inreda, banta,träna, jobba jobba jobba, vabba och jobba samtidigt, jobba och ha dåligt samvete för barnen, träna och ha dåligt samvete för familjen, träffa vänner och ha dåligt samvete för maken, resa på miniweekend med partnern och ha dåligt samvete för barnen... det går runt i all evinnerlighet. Varför gör vi så här? Ingen tackar oss och på jobbet tjänar vi oftast mindre än männen. Trots all duktighet. Det handlar om prioriteringar, men innan vi kan göra våra avvägningar och prioriteringar i livet måste vi skaffa oss - självkänsla. "Stärk din självkänsla först av allt, sen kommer resten", berättar stressdoktorn Perski.

Det är ju det jag gör! Tänkte stärka min självkänsla, få högre lön - för jag jobbar otroligt mycket för mycket för alldeles för lite, bara för att jag inte är tillräckligt tydlig i förhandlingar om mig själv. Sen kan jag göra prioriteringar:-)).

Skogsbad och ljuvlig mynta!

En viktig del i mitt projekt är att ta hand om mig själv. Ge mig själv tid, sköna upplevelser och det kroppen och sinnet behöver för att vilja och orka jobba sig vidare i livet karriären, så att jag kan nå mina "hårdare" mål i form av högre lön till exempel. Genast när jag bestämde mig för detta bokade jag ett besök på spahotellet Vann i Bohuslän och idag var det dags.

Hotellet ligger vackert i skogen, precis invid Gullmarsfjorden. Trots att det var fullt med sommargäster kändes det luftigt och jag kunde utan problem hitta egna platser att slappna av på. Jag hälsades välkommen av en mycket vänlig och trevlig spachef som verkligen tyckte om sin produkt, det märktes när hon presenterade upplägget. Vann-ceremoni, som ingår i dagspa-entrén består av en liten påse med fem olika produkter man väljer ut. Jag fastnade för bodyscrub (en underbar doft av lime och mynta!), ansiktspeeling, fotbad, ansiktsmask och fotmask. Både scrub och den helt ljuvliga fotmasken, med bl a tistelolja och rosmarin, görs på plats enligt egna recept. Härligt!

Därefter är upplägget mycket enkelt - man går omkring i spa-avdelningen med sina produkter och behandlar sig själv efter bästa förmåga. Funkar förvånansvärt bra, dels för att miljön är så vacker, med bohuslänsk granit, pooler som har varmt, alternativt iskallt vatten och både dofter, belysningar och bilder för att skapa stämning, och tre olika bastualternativ, dels för att produkterna är riktigt härliga. Min favorit är helt klart bodyscrub Caprignia och fotinpackning. Ångrar bittert att jag inte köpte med den hem..

Avslutningsvis tog jag en massage på 40 minuter, eftersom jag haft lite ont i ryggen efter några veckor på halvsköna madrasser i sommarstugan. Såg mycket fram emot den, men terapeuten gjorde några klassiska misstag; berättade ingenting om behandlingen, frågade inget om vad jag önskade, tog knappt ens ögonkontakt. Hon började bara. Sen visade det sig att det inte var den massagen jag beställt och då blev det lite förvirrat... När hon påpekade att hon dragit över tiden då hon hållit på 2 minuter längre än de 40 minutrarna kändes det lite småsnålt. Men, det tar inte bort känslan av att jag haft en härlig dag och gärna återvänder, nästa gång med familjen eftersom Vann även välkomnar barn till spaet på vissa tider, mycket positivt tycker jag! Och då ska jag prova den uteblivna massagen med örtknyten!

Luther - en befriare?

Läser en intressant artikel på tidningen Chefs hemsida. Där hävdas att Sverige och svenskarna missuppfattat Luther, denna ständiga påhejare av prestationsångest och vardagsnojjor. Han menade inte alls att stänga inne dig i tråkiga krav på hur saker och ting borde vara, nej enligt artikelskrivaren ses han i andra länder som en befriare av människan! Istället för att belasta vill han befria vår själ och öppna våra sinnen för livets möjligheter. Va? När du släpar dig iväg till jobbet och pliktskyldigt gör som chefen vill är det inte Luthers fel, han finns inte längre att skylla på. Kanske är det ditt eget? I vilket fall som helst, vill du göra upp med myterna om Luthers inverkan på ditt liv kan du läsa denna intressanta artikel här!

En annan kvinna att inspireras av är Frida Berglund, som driver inredningsbloggen Husmusen. Lite knepigt namn, men nu verkar det vara dags att byta med hjälp av bloggläsarna. Smart och på tiden! Frida är duktig på inredning, men ännu duktigare på att hantera sociala medier och få uppmärksamhet på rätt sätt. Hon lever ännu inte på sin blogg, men skulle förmodligen kunna skapa sig ett riktigt bra varumärke som trendguru om hon ville. Go Frida!

Camilla Läckberg

Hade planerat en utflykt idag, men femåringen tittade på mig med all klokhet bara en femåring kan ha, suckade, slog ut med armarna i en dramatisk gest och sa "mamma, orkar verkligen inte gå runt och bara titta på saker varje dag. Jag vill ta det lugnt." Att ta det lugnt innebär att äta hembakta mackor med hemgjord blåbärssylt (åh, då mår den präktiga mammasjälen bra!) och köra sina lastbilar fram och tillbaka över golvet i sommarstugan. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Fram och .... Ja, och jag slår mig till ro i soffan med en bok. För sommaren har jag köpt några härliga böcker om kommunikation, om hjärnan och om att lära sig läsa andras tankar, men de ligger orörda. Väljer en deckare. "Sjöjungfrun" av Camilla Läckberg, en klassisk sommarbok. Undrar alltid om hennes böcker är bra egentligen, men läser varenda en och kan aldrig sluta förrän boken är klar. Så - de måste vara bra! Läser också hennes blogg, för lite inspiration och nöje!
Camilla Läckberg är en kvinna att inspireras av, modig, självständig, med integritet, men ändå en varm personlighet som lyser igenom allt mer i hennes framträdanden. Hon vågar ta för sig, och står samtidigt med fötterna stadigt i marken, i en slags trygg förvissning om att ingen utifrån kan komma åt henne. Hon gillar sig själv, klär sig snyggt men syns utan problem osminkad när hon vinkar av barnen på flyget till mormor (ja, jag såg henne där en gång..lite pinsamt att smygtitta, men jag gjorde det ändå!). Kanske blir detta ett kommande önskemål när jag börjar hos min karriärcoach i augusti - jag vill få en utstrålning som Camilla tack!

(bilden är lånad från Camilla Läckbergs hemsida)

En fot till frukost?

Lång sovmorgon med mys tillsammans med femåringen. Vi ligger under det varma täcket och pratar om allt och inget, tankarna far och orden har ingen riktig mening. Plötsligt lyser ögonen mot mig av värme och kärlek, "jag älskar dig mamma". Lycka! Mitt i alla starka känslor, denna kärlek som tar över allt i livet, far den lilla foten upp mot taket på ett spikrakt ben. Vi stannar upp. Ser på varandra. Vad gjorde foten? Hoppsan, nu gjorde den det igen! Foten gör som den vill och vi gapskrattar tillsammans! "Ska vi äta en fot till frukost mamma"?

Åh. Detta är livet!

Spa - lyx på egen hand

Nu har jag bokat in den ultimata mamma-lyxen. Tystnad. Ska åka iväg alldeles själv till ett fantastiskt spa mitt i ingenstans, Vann i Bohuslän. Det blir en dag-spa variant, och de lovar både vackra lokaler, varma källor och sköna produkter. Vill jag inte behöver jag inte prata med någon på hela dan! Tar med mig en bok, ipod och känner mig som en amerikansk hemmafru med denna lyxdekadens...:-))

Det ingår i mitt löfte till mig själv, detta som ska utföras det närmaste året. Att vara snäll mot MIG, ta hand om MIG och tycka väldigt mycket om, vilja bara det bästa för MIG. Spa känns som en "onödig" utgift, något jag alltid drömt om men aldrig unnat mig. Nu ska det bli av, första gången men inte sista. Känns pirrigt. Och härligt! Men nu dags att ta bussen med sonen in till ett museum med mycket stora valar att beundra.

Skönheten i joggingspåret?

Jag springer för att bli stark, hålla formen och känna mig frisk och sund. Så nu är det dags att ge sig ut för att förverkliga det första av målen - till slut ska jag springa en halvmara. Först ska jag klara av milen, med debut i Midnattsloppet 12 augusti. Så, på med skorna och ut i blåsten!

Jag är snart fyrtio år. I snart fyrtio år har jag tyckt att jag är ganska tjock, ganska ful och borde vara ganska tacksam för att jag får ha ett jobb. Men något händer. När jag tittar på bilder ser jag bara en söt flicka som växte upp till en vacker, smal och vältränad kvinna. När jag tänker på vad jag åstadkommer om dagarna ser jag ett ledarämne, en passionerad medarbetare som ger allt och får för lite tillbaka. När jag lyssnar på mina vänner och kollegor köper de snygga kläder och frågar inte expediten ängsligt om de duger, de tar på sig sin klänning och skrider ut i världen. De blir upprörda över för låga löner, vill att företaget betalar en utbildning åt dem och tar för givet att de är uppskattade av chefen.
Något händer.

Jag sätter punkt för osäkerheten och startar om. Ett projekt inleds, som kommer att vara i 365 dagar - var är jag den 20 juli 2010? Till min hjälp tar jag litteraturen, tränare, coacher, vänner och familj. Det börjar nu, är du med?