Livet

Livet är så vackert, så grymt, så oförutsägbart svårt och underbart att leva. Jag lever! Anna lever - om än i en bubbla, i en kemisk värld där mörker kanske bara stundtals skingras av ljusa strålar med hopp. Jag känner henne inte, har aldrig träffat Anna som kämpar kämpar för att få vara kvar i sin kropp. Men vi delar Kungsholmen, och jag har varit där hon är... själv gick jag ut från Karolinska omtöcknad men levande. Nu riktar jag min energi, ljusa tankar, mot de välbekanta sjukhussalarna.

Jag ber.
Snälla Livet, leta dig in till Annas rum och hjälp henne.