Duktig flicka?

Min sexåriga son har sin bästa kompis här. Hon är en bestämd dam, som styr med järnhand över deras ömma känslor och målinriktade lekar. Just idag städar de. Dammsuger soffan, putsar mattan och ojar sig över hur mycket damm vi har i våra hörn... Sonen gick in för leken med fullt fokus - men tappade det lika snabbt som det kom. Nu bygger han en koja - ett hem åt dem båda, medans flickan städar hela vårt, kryper runt med vår handdammsugare och jobbar hårt på golvets hygienstatus. Sonen dukar upp för picknick i det nybyggda huset av orange sängöverkast.

De är förtjusande!
De kämpar hårt.
De är fullkomligt jämställda - duktiga "flickor" båda två!

Kasta pengarna i sjön...

Mobiler är roliga! Tills de kostar för mycket pengar. Till exempel när man glömmer knapplåset, lägger den lilla rackaren i väskan och promenerar till jobbet. Kommer fram och upptäcker att flera sms gått iväg till något okänt nummer. Tänker att "den sifferkombinationen ser i alla fall inte ut som ett riktigt telnr, vilken tur!".

Det går några veckor.

Så kommer fakturan. Som brukar vara på ca 250 kr, nu är den på 2000 spänn. Va? Jo, det visar sig att den omöjliga siffer-kombon gick till någon slags aktieupplysning och den hade min telefon glatt slängt iväg 272 sms till under min morgonpromenad. 272 sms, där varje mess kostade 7 kr i öppningsavgift. Till ett nr jag inte visste fanns.

Kul.

Nej men verkligen, på riktigt - jättekul. Jag hade ju tänkt köpa vårskor, ett nytt bord till balkongen och bjuda maken på restaurang. Men jag betalar en faktura istället. Kastar mina pengar i sjön. Hade jag vetat hade jag hellre gått och stoppat 2000 spänn i handen på tjejen jag brukar köpa situation sthlm av...

Jag är tydligen inte den enda med egenproducerat mobilstrul - Karin Jihde, som bloggar på Mama hade också hittat sätt att slösa pengar på fullständigt onödiga saker!

ps - bilden är lånad från internetworld

Det är bra att pausa ibland

Jag tog en paus.
Orkade inte blogga, orkade inte tänka eller formulera några ord, meningar, slutsatser. Ville bara sova.

Och sova.

Och sova.

Glömde saker... min födelsedag, min brors födelsedag, att jag hade mat på spisen (mamma det kommer rök ur spisen! skrek sonen hjälpsamt) och att vi firade bröllopsdag. Små saker bara:-))

Nu förstår jag varför. Kroppen jobbar! Gör sitt!

Jag är gravid!

Vi har bestämt oss för att inte berätta för någon ännu, men jag är så lycklig! Längtar efter att berätta för mamma, för vår son som är 6,5 år, för mormor... Hoppas nu detta nya lilla liv stannar.

Passion!

Det har gått bra för mig. När jag velat göra någonting har jag oftast gjort det. Jobbat som ridlärare på Irland - funkade finfint. Jobbat som fotograf - gick toppenbra. Frilansat som journalist - sålde reportage på löpande band, trots noll kontakter in i Stockholms mediavärld. Fick lust att göra lite mer traditionell karriär och nu - knappt två år efter det beslutet är jag chef och framgångsrik.

Ändå.

Ändå tror jag att allt varit bättre om jag bara haft en universitetsexamen. Ändå är jag osäker och tillåter andra att styra min känsla av värde. Har precis gjort det smartaste på länge - tagit semester! Åkt långt långt bort, badat, njutit av andra kulturer, mat, familj och nya vänner. Fått perspektiv. På planet hem insåg jag med kristallklar tydlighet hur andras åsikter styr mitt liv. Jag speglar mig i beröm och uppmärksamhet, får jag inte det - eller ännu värre, ifrågasätts jag - då går det raka vägen in i själen, tolkas som att jag inte duger. Fan vad trött jag är på att vara en marionett. Varför ska en kollega dra i trådarna till mitt egenvärde?

Det räcker nu.

Blir så glad av att läsa om kvinnor jag beundrar som vågar berätta om sina egna "studiefattiga" bakgrunder - de är ju enormt framgångsrika och inspirerande, på olika sätt, men på riktigt.

På tisdag går jag till jobbet med huvudet högt!

En bro över (mörka) vatten

Den senaste tiden har jag tappat farten, kraften, inspirationen... Det är så mycket saker som händer på företaget, så många personer som är missnöjda, jobbar för mycket, jobbar med fel saker, jobbar jobbar och inte kommer någon vart...

Negativa stämningar smittar, känslor som kanske inte ens stämmer med mina egna letar sig in i mitt rum och stör mitt fokus. Får mig att tvivla. Ska jag stanna, ska jag gå? Är min chef bra eller dålig? Kan jag utvecklas eller står jag stilla här?

Träffade min mentor och fick en så fantastiskt bra mental bild, som på ett ögonblick löste upp hela knuten. "Du står på en bro just nu. Under flyter en å. På ena sidan vattnet finns organisationen, dina vänner och ditt kontaktnät - de är frustrerade och söker ditt stöd. På andra sidan finns ledningen - de är hårt pressade och behöver ditt stöd. Du måste välja sida. Annars kommer båda sidorna tappa förtroende för dig. Du kommer inte jobba helhjärtat. Du måste välja nu".

Så bra! Jag vet ju precis vad jag väljer, var mina ambitioner och min känsla för att utföra mitt yrke på bästa sätt finns - och jag har hittat min riktning igen. Direkt kommer motivationen, glädjen, energin...

I dessa tider då många undrar över vad lycka är - för mig är en viktig komponent helt klart "riktning". Att vara på väg. Det är jag nu - igen! Längtar till jag får gå till jobbet imorgon!

bilden är lånad

72 - ett magiskt nr

Min son älskar oliver.
Nej, nu skrev jag fel.
Min son är fullständigt besatt av oliver.

Ikväll uppnådde han ett hett efterlängtat rekord, en fin stund i sin utveckling som vi alla kommer att minnas för evigt... Han åt så många oliver att han lyckades bygga en mur av kärnor runt hela middagstallriken!

Vilken känsla. vilken lycka!

72 st oliver. Gröna, svarta, små,stora. Han knaprade målmedvetet runt kärnan och byggde sin mur.

Hoppas den målmedvetenheten kommer att leda någonstans i hans liv...:-))

bilden är lånad

En turkisk smekning?

Nyöppnat utanför Stockholm - Hamam i klassisk stil, med alla tänkbara sköna behandlingar. Hit vill jag NU!!