Åh denna kärlek

Jobbet kräver så mycket av mig just nu. Tid, kraft, tankar... Under tiden växer min son och går in i sin egen värld - smakprov på att han en dag kommer bli sin egen dyker upp varje dag på de mest finurliga sätt! Han blir kär. Han tappar tänder. Han kan räkna ut att om man har tre fotbollsmål men vill ha hundra, då måste man göra nittiosju till. Han vill inte pussa mamma så att kompisarna ser i skolan.

Jag vill ibland bara stoppa världen, ställa in möten och deadlines och vara med honom hela tiden! Jag orkar inte jobba jobba jobba, trots att jag älskar mitt jobb.

Men så läser jag Annas blogg igen. Då får jag ju perspektiv på mitt liv igen. Min son pussar mig på munnen och säger att han älskar mig, och så vitt både han och jag vet kommer vi att träffas imorgon, nästa helg och nästa år. Vi har all tid i världen. Vi har ingen tid alls. livet är så skört, så värdefullt, så ljuvligt och orättvist djävligt samtidigt. Och så denna kärlek. Den som är så stor, så lycklig och gör så ont.

Jag kanske är trött, men Anna, hon dör ifrån sitt barn. Det kanske jag också gör om en vecka, det vet ingen. Men idag är jag frisk, så jag håller extra hårt i mitt liv en stund. Njuter av all kärlek i mitt liv - och lider, känner smärtan hos alla mödrar som vet att deras tid är begränsad.