Har varit sjuk, riktigt influensadrabbad. Några intressanta saker händer när världen slutar snurra några dagar och tankarna, tempot och även de inre kraven - för man orkar inte - stannar upp.
Reflektion, kallas det visst.
Plötsligt idag fick jag en så stark känsla att jag fullständigt knockades och nästan trillade ur soffan där jag låg och snörvlade. Den där pusselbiten som saknas, det jag längtar så hett efter. Ett inre lugn, en styrka, en känsla av att våga nå fram till sin egen storhet, men även sin egen gräns - nu duger jag, det här räcker..
Jag är uppfostrad av en kärleksfull mor. Som alltid berättade för mig hur duktig jag var och hur söt jag var. Men som i hela sitt liv har föraktat sig själv, levt i oerhört destruktiva förhållanden och haft mycket komplicerade relationer till både sin mamma och väninnor. Till andra kvinnor.
Vad jag längtar efter, vad jag behöver, är starka, sunda och livsbejakande kvinnor. Som inte ber om ursäkt för sin framgång, som inte ens tycker den är särskilt märklig.. Som ger energi och inspiration, kraft i vardagen och lite fighting spirit. Kanske kan jag också ge lite tillbaka, om inte annat så lite härlig beundran:-))!
Jag ska ge mig ut och söka dessa kvinnor, dessa sammanhang. 2010 blir året då jag tankar kvinnlig inspiration, styrka och kraft!
Om ni känner till någon kvinna jag borde läsa om, luncha med eller bara beundra lite på avstånd - tipsa mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Hm, det där var tänkvärt. Om din mamma. Ytterligare ett bevis för att barn lär mer av det man gör och är, än det man säger.
SvaraRaderaJag ska fundera över tips!
Tack! Och det där med mammor, förebilder och vad man lämnar vidare till sina barn... det är en svår diskussion. Hur säger man till mamma "jag älskar dig med du drog liksom ner mig i "jag är inte värd lika mycket som dom andra- träsket"?
SvaraRaderaDet säger man nog bara på en anonym blogg!