Oväntat håll

Läser en bok om barn, uppfostran - eller snarare, ett förhållningssätt till föräldrarollen och konkreta verktyg för att kunna bli den stöttande, guidande och kärleksfulla mamma jag vill vara. Är genuint skeptisk till nanny-trenden som rått i samhället de senaste åren, men denna guldgruva till bok vilar på forskning, kunskap och omsorg om familjen, snarare än viljan att ha rätt. Och att tjäna pengar. "Fem gånger mer kärlek" heter den, av psykolog Martin Forster. Rekommenderas!

Och vad händer? Jo, jag ser tydliga paralleller till min egen barndom. Ser glasklart hur jag belönar mig själv och vilken typ av bekräftelse jag söker. Förstår utan tvekan varför jag reagerar så starkt när inte "rätt" typ av belöning kommer och varför jag är så oerhört ängslig i vissa lägen.

Jag - och många med mig - bekräftar mina prestationer värderande. Istället för beskrivande. "Du är klok och stark" istället för "det känns tryggt att jobba med dig, för du lyssnar alltid engagerat, du är ärlig i din feedback och när Lotta blev ledsen, då var du ett så fint stöd utan att förmana eller försöka lösa hennes problem"... Detta har forskningen visat ger ett sämre utgångsläge för att hantera livet än ingen bekräftelse alls. Smaka på den!

Så första steget i att bli en så bra förälder jag kan blir att börja omskola mig själv i hur jag tänker på och talar om mig själv. Har försökt hela kvällen men det är så svårt! Testing testing:
Istället för "jag är klok" så provar jag "idag urartade hela middagen, då sonen inte ville äta maten, inte ville använda bestick, skrek att han ville ha korv istället och kastade sin kniv i golvet när han blev arg på mig. Han åkte in på sitt rum, låg där och skrek istället. Jag kokade. Maken suckade. men sen - sen satte vi oss alla runt köksbordet och kom fram till en gemensam tre-punkts lista på hur vi vill ha måltiderna hos oss. Alla fick säga varsin sak. " Vi ska inte bråka" sa femåringen. "Vi ska använda bestick" fick jag med, och så lovade jag honom att vi ska träna tillsammans på att han blir bättre finmotoriskt och kan skära sjäv med kniven. "alla smakar på maten innan man ber om något annat" slank också med. Fyra rutor att kryssa i om vi lyckas, efter fyra kryss (förhoppningsvis fyra dagar) går vi på restaurang tillsammans. Jag ledde denna övning med lugn men bestämd hand. Jag ledde min familj mot en lösning där vi kan samarbeta istället för bråka. Shit - jag är klok!:-)