En fot till frukost?

Lång sovmorgon med mys tillsammans med femåringen. Vi ligger under det varma täcket och pratar om allt och inget, tankarna far och orden har ingen riktig mening. Plötsligt lyser ögonen mot mig av värme och kärlek, "jag älskar dig mamma". Lycka! Mitt i alla starka känslor, denna kärlek som tar över allt i livet, far den lilla foten upp mot taket på ett spikrakt ben. Vi stannar upp. Ser på varandra. Vad gjorde foten? Hoppsan, nu gjorde den det igen! Foten gör som den vill och vi gapskrattar tillsammans! "Ska vi äta en fot till frukost mamma"?

Åh. Detta är livet!