En av mina vänner är en stor, trygg och otroligt snäll man som aldrig skulle göra en fluga förnär, alla barn spontant tar till sitt hjärta och som är den lojalaste vän som finns. Han har också en lätt neurologisk störning, vilket gör att han inte tänker, pratar eller alltid tar sig fram i livet i samma tempo som "normala" människor.
På en arbetsplats blev han mobbad. Vuxna människor pratade högt om honom i nedvärderande ord. Vuxna människor kastade saker på honom. Vuxna människor satte sig aldrig bredvid honom på lunchrasten. Chefen såg. Chefen lät det bero. Nu har min vän slutat där - den logiska intelligensen må vara ganska låg, men integriteten och det sunda förnuftet är tack och lov högt!

En av mina vänner är en stor, trygg och otroligt snäll man som aldrig skulle göra en fluga förnär, alla barn spontant tar till sitt hjärta och som är den lojalaste vän som finns. Han är en mycket begåvad chef, omtyckt av anställda och respekterad av kunder. Han är också bög och transvestit, vilket gör att hans liv tar omvägar jämfört med "normala" människor.
En kväll var han på väg hem från en ovanligt lyckad kväll med vänner på stan. Då, från skuggorna bland husen, kom ett gäng vuxna människor som tyckte att min vän borde leva sitt liv på ett annat sätt. Ett sätt som inte var avvikande eller provocerade dem så hårt. Vuxna människor valde denna kväll att misshandla honom så att han fick vårdas på sjukhus i flera dagar. Vuxna människor i närheten såg på, men valde att låta det bero. Nu är min vän mitt i karriären, och han är vackrare än någonsin i sina klänningar och peruker! Men han har skyddad identitet och går inte längre själv hem från krogen. Rädslan är en ny vän.

Vi andra. Vi vuxna människor. Vi som inte är medmänniskor utan bara ser på. Vi som mobbar, slår och sparkar. Vi som inte vet. Vi som inte vill veta. Vem vill vi egentligen vara? Vem är du?