Ok, så här blir det

Nu har jag bestämt mig. Trodde länge att det var en baggis, ett beslut så självklart att det knappt var någon idé att fundera på det. Men när jag stod där och skulle fylla i blanketten tvekade jag. Skämdes för att jag tvekade. Och tvekade lite till.

Donera.

Ge bort ett organ.

Bli påmind om sin dödlighet.

Klart att man tvekar. Vad trodde jag egentligen? Men nu har jag tvekat, funderat, ältat, analyserat och lyssnat inåt så det räcker. Jag anmälde mig till två saker igår, båda för sent.

Nixregistret - Hemska telefonsäljare bye bye!

Donationsregistret - Hoppas mina organ är så ruttna och gamla den dag det blir dags att ingen har någon nytta av dem, men OM så inte är fallet vill jag att någon annan får chans att ändra sitt livsöde och sin utstakade bana.