Minnen

När jag var ett år dog min pappa. Samma dag föddes min pappa. För min morfar, bara 45 år, klev fram och tog över, fanns där, klev aldrig tillbaka. All sin kärlek, all sin vishet, all sin kraft gav han. När han dog var jag där, höll hans hand, smekte hans kind, andades med honom till det sista andetaget. Sörjde hårt, gladdes djupt i samma känsla.

Kvar finns mormor. Fina härliga mormor, som efter 60 år tillsammans med "lappgubben" skapat ett nytt liv, fyllt med innehåll och kärlek.

Älskade mormor. Du är livet! Du börjar bli lite trött, men var inte rädd, jag finns med dig.