ARG! BRA!!

Morr. Vad arg jag var på min chef. Känns som orimliga krav, på omöjlig tid, med noll stöd och i ett tufft mentalt klimat. Hur i h-te ska jag kunna lyckas med detta liksom? Stackars mig. Buhu. ARG! Och lite rädd... för hur ska jag lyckas med detta uppdrag. På riktigt?

Gjorde det enda rätta. Läste en inspirerande artikel i ämnet. Stack sen ut och sprang en mil i blåst och regn, fort och fokuserat.

Kom hem och pratade med min man. Lite lugnare nu, men fortfarande med en lätt känsla av förtvivlan. Blev nästan arg på min man också när han ville hjälpa till, bara för att paniken lurar i mellangärdet.

Då hände det!

Jag såg lösningen på problemet, hur jag ska strukturera min plan, hur jag ska presentera caset för min chef och hur jag ska påvisa behovet av resursförstärkning för att få rätt resultat.

Eureka. Löpning i regn och rusk, sen en reflekterande äkta make som inte backar bara för att jag behöver avreagera mig lite. Tack livet, för att lösningen kan finnas så nära ibland.

Nu ska jag bara skriva ner, presentera och genomföra det hela också. Men det tar jag imorgon:-)

Lästips: "Ta dig an utmaningar" på mentala coachen Olof Röhlanders hemsida. Där har jag också lånat den roliga bilden!