måste fundera på...

Måste först och främst stryka ordet "måste" ur rubriken. Har just läst ut Göran Adléns bok "Lev ditt liv med mod och passion", och inser hur lätt vokabulären blir en snitslad bana att försöka styra sig igenom, snarare än att orden verkar med kraft MED mig på vägen. Måste ska bli "vill".

Så. Jag vill fundera på allvar över det här med att gå till en coach. Över min vilja att bli bekräftad och vara duktig. Gick alltså på ett första prov-samtal till en karriär coach, för att jag vill föra vissa samtal utanför både arbetsplats och hemmet, jag vill kunna ta mer plats och känna mig tryggare i både min roll och bland mina kollegor. Så långt allt gott. Coachen föreslog att vi lägger upp ett schema med 6 st träffar under höst och vinter. Jag betalar i förskott. Jag säger "ja" och slänger glatt iväg 5000 spänn. Utan att fundera över om jag verkligen behöver just 6 gånger? Jag menar, det är ju ingen terapi jag vill ha. Utan att fråga över vad som händer om jag anser mig klar efter tre träffar?

Nu har jag varit där en gång och jag börjar redan undra vad jag ska fylla 6 tillfällen med. Inte för att coachen är dålig, utan för att jag är en sån person som löser mycket på egen hand och redan när jag bokat tiden började en intern process hos mig, och nu efter att ha varit hos coach en provgång och en riktig gång, märker jag att det är stor skillnad på hur jag reagerar och tänker. Inte jättebra, inte alls, men ändå. Mycket bättre. Och då undrar jag över just detta - varför ifrågasatte jag inte så många tillfällen på fakturan på en gång? Är min längtan efter att vara omtyckt något som gör mig till sittande måltavla i alla förhandlingar? Skrattade denna coach sig fördärvad hela vägen till banken?

Personligt mål: att aldrig mer ge bort mig själv i förhandlingar, oavsett om det gäller löneförhandling eller om fakturor, tjänster eller annat. No more mrs nice:-))