Först är bäst! Eller?

Ett blogginlägg tar upp den hets många upplever, där livet är en tävling och det vi tävlar om är att hämta först på dagis, först på skola och fritids. (och kanske samtidigt tjäna massor av pengar, ha en stimulerande karriär, vara skitsnygg i designerpjucks och ha nyfönat hår varje morgon..)

En dag skulle jag göra mig till och hämta tidigt. Så att vi kunde ha det så myyysigt ihop, jag och lilla skrutt. Dök upp hela två timmar före vanlig tid - och fick en utskällning utan dess like. Jag var inte vatten värd. "Får inte jag leka med mina kompisar? Vill du inte att jag ska ha roligt eller?"

Den dagen slutade jag ha dåligt samvete. Så skönt!

Mår barnen bra så mår dom bra, varför problematisera det som inte behöver målas i svarta toner. Mår dom inte bra så löser man det. Eller hur?