Jag vann!

En tävling på jobbet, ett återkommande event, kollegor som utser kollegor. Jag vann! Blommor, ära och berömmelse. Hurra!

Och så slår det till, med all kraft.
Tvivlet.

"Jag vann för att de andra inte var så starka idag"
"Jag vann för att det inte var hela styrkan på plats"
" Jag vann men dom tycker EGENTLIGEN inte att jag förtjänar det"

???????????????

Jag presenterade ju för f-n ett kreativt, starkt, lönsamt och ambitiöst case! Av dem som var där - många - var jag bäst idag. Och mina arbetsvänner var GLADA! Vänliga! Berömmande och generösa!

Detta tvivel. Denna kritiska röst som slår inifrån, hårdare än alla knytnävsslag.

Vems är den? Var kommer den ifrån?

Hur blir man av med den?
Inte bara hur man bekämpar den utan hur försvinner den på riktigt? Så att impulsen efter en härlig seger inte blir "jo, men..." utan enbart "yes!!! skumpa nu!!"

Hur?

Annars. En bra dag!