Massa möten idag. Bra resultat! Men oro i kroppen, oro i själen. Har sovit för lite, känner mig inte riktigt "med" i tanken. Ett möte i en grupp om cirka tio personer, kunde varit så roligt, så kreativt, så givande. Istället ensidig kommunikation, spänd stämning och tankar som hölls tillbaka. Jag satt tyst. Avvaktade. Frågade något, genast känslan av att "leader of the pack" inte var nöjd med att någon tog för sig. "Jag vill så gärna ha högt i tak" säger man, sen utstrålas precis tvärtom. Gruppens alla medlemmar slutna och osäkra. Varför? Och varför reagerar jag så här? Så ängsligt... Detta behov av att bli sedd, uppskattad och omtyckt, var f-n kommer det ifrån? Tror jag vet, och nu är jag trött på det.
Detta ställe är inte för mig att trivas och känna mig trygg på, detta ställe är till för att utbilda, pröva och härda mig. Känns det som idag. Ok då, jag antar utmaningen!
Och ute åskar och blixtrar det...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar