Klockan är fem minuter över sju på morgonen och jag stänger tyst dörren efter mig. När jag kommer in... Sonen vaknar till, ropar: "mamma, var har du varit?"
"Ute och sprungit älskling!"
"Varför?"
"För att det är så skönt, så otroligt skönt!"
"Mamma, blir du glad då?"
"Ja!"
Ja, för det blir jag. Sömn, kärlek och att springa, träna, ta ut mig - det gör mig glad! Oron försvinner långsamt bort. Asfalt mot fötterna är bästa medicinen!
fredag 14 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar