Jaha!

Kom plötsligt att tänka på... När jag går till jobbet, någonstans halvvägs där, så glömmer jag allt annat. Jag hinner inte ringa privata samtal, surfa på Aftonbladet, glömmer att gå till läkaren eller att sticka iväg och göra ärenden... Jag är på jobbet till 120 procent.

Men när jag kommer hem. Är jag då hemma till 120 procent? Hur ofta har jag suttit i soffan och lyssnat på sonens glada pladder samtidigt som jag tänker på det som varit eller det som komma skall, mejlat, tagit samtal och kanske försökt fila på en presentation? Jag har funderat så mycket på den där balansen jag så gärna vill hitta och här är den, mitt framför ögonen på mig. VAR DÄR DU ÄR, skriker den till mig.

Jobbet, ni har mig när ni har mig.
Familjen, ni har mig när ni har mig. Till fullo. Allt annat känns bara korkat.