Gatlopp

Där. Där gick starten för min grupp och igenom dånande musik och dimma från rökmaskinerna sprang vi fram i ösregn på Stockholms gator. Mitt på gatorna, nästan mitt i natten. Hela jag fylldes i den första stunden av en enorm lyckokänsla, tänk att jag är här, tänk att benen bär, tänk att jag orkar och vill vara en del av detta böljande gröna hav av människor med benen fulla av spring! På en tid jag är riktigt nöjd med och med ork kvar i benen för att fortsätta springa hem också fullföljde jag mitt första Midnattslopp, men inte det sista. När jag kom hem tänkte jag att jag är stark, jag är modig och jag är en sån som kan vända en motgång till framgång. Den utmaning på jobbet som på morgonen nästan kändes övermäktig känns nu hanterbar, jag börjar se en väg framåt och en plan tar form. Allt medan fötterna trummar mot asfalten och lungorna fylls med friskt syre. Jag är så tacksam för mitt liv.